Aftonbladet – 26 maj 1848, sida 3

(Insändt.) HELSNING TILL JONAS FREDRIK WALLSTERSSON på dess minnesfest d. 20 April 1848. Melodien: Så slår min Gluck nu locket till uppå sitt stop och vandrar, — BELLMAN. Ditt timglas döden omvändt har Och sanden är utrunnen; Men minnets stjerna tindrar klar, Fast sjelf du är försvunnen I vänskapskretsen, der din röst Så ofta kraftfull höjdes För sanning, rätt; ty i ditt bröst Ej svek och låghet röjdes. Lik perlan, dold af musslans skal, Ditt värde få blott kände På vandringen i jordens dal; Men när det stundom hände, Att du upplät din inre skatt I en förtrolig timma, Man varse blef, hvar perlan satt, Som herrligt syntes glimma. På denna fest du sjelf ju bjöd Ej sorgeklockor ringa? — Och derför, med din viljas stöd, Vi låte glasen klinga! Om ock en tår skall krossad bli, Som ögonlocket döljer... Din sats: från tvånget lefva friv — Dig än i döden följer! SR EEE