a ovanligt cokument i diplomatiskt hänseende. af Preussen och kejsaren af Ryssland, förklara högliga Försynen att utbreda öfver de stater, hvilkas I regeriogar satt sin tillit och tro till Gud, hafva de Fo CE ETT TT TF d . Kärlekens och Fredens föreskrifter, som, långt ifrån oo CB ee d k j -tillfälle och vid minsta anledning bjuda hvarandra Isina undersåter och armåsr betrakta sig såsom faI miljfäder, vilja de leda dem i samma broderlighets Treligionen, freden och rättfärdigheten. I garne som mellan deras undersåter, vara att bjuda I vilja bevisa hvarandra den hängifvenhet, af hvilken L lemmar af en kristlig familj, likesom de tre allieIrade furstarne anse sig såsom delegerade af försynen Jatt styra de tre linierna af samma farcilj, nemligen deras folk räkna sig, i verkligbeten icke ha någon Jannan suverän än Honom, som all meskt tillhörer, j Ifrån det Höga, det eviga Lifsens Ord. I nerligaste ömhet sina folk, såsom enda medlet att loch är den enda varaktiga, att styrka sig dag för j känna de heliga grundsatser, som hafva dikterat Idenna allians var ett offoch defensivt förbund I mot de Iberala ider, som revolutionens glöI Frankrike innehöll Bourbonernas karta, ehurul: I snäf den än var, ännu någon fribet; i Tysklland hade sjeliva striden mot Napoleon och I Frankrike väckt lingtan efier fribeten, och i Isom de efter siit förnuft och samvete billigsde, len gång på Sinai berg. En svag dödlig blef i lut öfver Europa. Ji mensklighetens, i den offentliga moralens, i ramtid skall förexomma det fria Europa aåsom en elak dröm, det haft i sin barndom, är ett Dess ton är så religiös, att man skulle tro den vara författad af prestmän, och verkligen fi ner man beller ingen Ministers namn derpå, blott de tre suveränernas. Det är så lätt förklarligt, att dessa sjelfherrskare, då da blifvit befriade från den väldige Npoleor, intogos sf en ovanlig känsla. Trakiatens religiösa innehåll skaffade förbundet namn af den heliga alliansen. Den lyder sålunda: I den heliga och odödliga Treenighetens namn! Deras meajestäter, kejsaren af Österrike, konungen tidligt: Ganom de stora händelser, som ha betecknat de tre sista åren i Europa, och särdeles genom de välgerningar, som det har behagat den gudomfått den innerliga öfvertygelser, att det är nödvändigt att grunda det handlingssätt, de vilja iakttaga i sitt inbördes förhållande, på de gudomliga sanningar, som Frälsarens eviga religion lärer oss. Da förklara, att närvarande akt blott har till föremål att visa verlden det oryggliga beslut de hafva fattat: att de hvarken i styrandet af sina egna stater eller i sitt politiska förhållande till andra regenter, vilja erkänna annat rättesnöre för sitt uppförande, än denna heliga religions föreskrifter, Rättfärdighetens, att vara endest användbara i det enskilda lifvet, synnerligast böra hafva inflytelse på furstarnes beslut och leda alla deras förehafvanden, såsom det enda medlet att befästa de menskiiga institutionerna och afbjelpa deras ofullkomlighet. Såsom följd deraf hafva deras majestäter kommit öfverens om följande artiklar: Artikeln 4. Öfverensstämmande med orden i den Heliga Skrift, som bsfaller menniskorna att betrakta hvarandra såsom bröder, vilja de tre kontraherande monarkerna vidblifva att vara förenade medl ett sannt och oupplösligt brödraband; i det de betrakta hvsrandra såsom landsmän, vilja de vid hvarjs hjelp, understöd och undsättning, och i det de för anda, hvaraf d sjelfve äro lifvade, för att beskydda Art. 2. Såsom följd häraf skall den herrskande tendensen, såväl mellan de kontraherande regerinhvarandra ömsesidiga tjenster, med oförställd välde böra vara lifvade, blott betrakta sig som medÖsterrike, Preussen och Ryssland. Och de bekänna således, att den kristliga nation, hvartill de och ty i Honom finnas förenade alla kärlekens, kunskapens och den oändliga visdomevs skatter, i Hosom, Gud, vår gudomlige Frälsare Jesus Christus, Ordet Deras majestäter anbefalla dessutom med den innjuta den frid, som kommer af ett godt samvete dag mera i principerna för och i utöfningen af de pligter, den gudomlige Frälsaren har lärt menniskan. Art. 5. Alla de makter, som högtidligt vilja ernärvarande akt, och som vilja inse, huru vigtigt det är för de så länge ansträngda nationernas lycka, att dessa sanningar utöfva den inflytelse på menniskorpas förhållande, som tillkommer dem, skola med glädje och innerlighet blifva upptagna i denna heliga allians. Utfärdadt 1 tre exemplar och undertecknadt i Paris i pådens år 4815, den 14—926 September. (Undertecknadt) Franz. Friedrich Wilhelm. Alexander.s Enhvar vet, att den egentliga afsigten med dande meteor hade utkastat öfver hela Europa. I det första ögonblicket bade fur tarne sjelfva måst uppmuntra dem; i Ialien, Spanien, oöfverallt, dit kejsar Napoleon hade bragt militärdespotiss, hade de franska idgerna hemlige vunnit insteg äfven hos soldaterna. Soldaterna dlefvo förjagade, men icke idgerna. Det var fruktsn för dessa, som danade den beliga alliansen, och af fruktan sökte Potentaserna en så stark allierad som möjligt: Gud, Religionen. De gjorde vär Herre till sin polisminister. I 33 långa år har denna förundransvärda altiens varat. Folken sågo de milda familjfäderne, sända sina barn till Spielberg, Spandau eller Siberien, de hörde den pkristliga religionens upphöjda principers blifva predikade af Jesuiter; de voro vittne till, att bandlingar, stämplades såsom sfskyvärda förbrytelser, som skulle straffas både här och i ett annat lif. Ett starkt misstroende t.Jl Gud, såsom medkonvtrabent i den heliga alliansen, grep mennikorna, och de nya frihetsrörelserna i Tyskland b-gynte med ateismen. Under dessa 33 år rootsade Försynen icke; men, då den hade låtit allt förberedas, uppenbarade den sig under eld och tbordön, såsom det stora verldsögonblicket Försynens redskap; bans sinne förvirrades, döden rörde vid honom, i silt sista ögonblick kommendsrade löjtnanten utanför Guizotz hotell fyr! och explosionen kom. Det flög som antändt krut från Paris all Wien och Berlin; den 43:de och 49:de Mars blefvo Österrike och Preussen slitna från den heliga alliansen; de två benen äro borttagna från trefoten, Ryssland böjer sig ensamt Detta är den verldsrörelse, som har funnit stöd; striderna i Wien och Berlin blefvo förda den roissbrukade religionens intere:se. Hvilka än segrens första frukter blifva, huru stor förvirriog som än kan uppkomma, när alla de elementer, som despotismen har efierlemnat. råka i strid med hvarandra, hvilka öfverdrifter sjalfbevarelsens instinkt och sjelfuppehållelsedriffam Lun 2. ooo th ilJa hlaraanarna Ja Alola 4180. 8