Aftonbladet – 25 maj 1848, sida 3

TVSLUIy VVE YMISYTLSS SEM USLSSPDLIDURRS AU: FÅ DIT Borr ska uppmuntrande sätt ihågkommen. Det nya fartyget kommer att draga omkring 480 läster. RIESDAGEN. Borgareståndet förehade i måndags e. m. lag-utskottets utlåtande J8 47; godkändes. JE 48, om förändring af vittneseden. Hr Lagergren ansåg förändringen obehöflig, ehuru deremot ej vore mycket att anmärka. Hr Agrell begärde biall. Det gamla formuäret vore för långt, vilseledande. Ju kortare edsformuläret vore, desto bättre. Flere instärde. Hr Biörck ogillade ej förslaget, men var ej för förändringen. Hr Schartsu talade för bifall. Eden borde bli kortare; nu föresiafvades der ofta temligen vårdslöst. Hr Winge talade för bifall. Likaså hrr Tauson, Indebetou och Murån. Hrr Ewbring, Rbodin och Wetterberg begärde återremiss för en ändring i redaktionen. Aterremitterades. N:is 49 och 30 lades till handlingarne. Ekonomi-utszottets utlåtanden N:s 86—82 godkändes. JM 89, om nogare tillsyn å våra konsuler, samt nedsättning af afgifterna till dem m. m. Hr Brinck talade om huru illa konsulerne stundom uppfyllde sina åligganden. Konsulerne borde aflönas af staten, ej medelst sportler. Svenska f:riygen fingo betala mer än de norska. Motionären hade icke begärt större straff för rymning, utan blott att konsuln finge större makt att fasttaga rymware. Begärde återremiss på 3:dje punkten. Hr Schartau instämde hvad första punkten betröffade. En påpekad felsktig konsul hade i stället för straff blifvit befordrad till konsul med lön på annat ställe. I afseende på 3:de punkten trodde talaren svenska regeringen näppeligen kunna gå så långt som motionären åsyftat. Det berodde på lagarne i fremmande land, om rymmarne kunde gripas. Svenska redarne borde genom bättre kost och vilkor söka bibehålla sitt sjöfolk. Rymmarne komma dessutom ofta tillbaka och hafva under tjenstgöringen på fremmande fartyg vunnit en god erfarenhet. Hr Palander trodde nog uppmärksambet 6j egnad åt motionen, men närmare antydning och upplysning hade boråt lemnas i afseonde -på 4:sta punkten. Begärde återremiss på 2:dra punkten. Svenska matroserne voro ej vanlottade, kosten god, åtminstone så vidt på rederierna berodde. Trodde vi borde kunna vinna lika makt öfver rymmare, som andra nationer egde. Fisre instämde. Hr Wern förenade sig uti klagomålen öfver flera af våra konsulers beskeffenhet. Skuldsatte personer togos ej sällan till dessa befattningar. Väl lönade generalkonsuler borde hållas med stora distrikter, hvarinom de egde tillse huru konsulerne skötte sina göromål; begärde återremiss. Hr Indebetou försvarade betänkandet. Hr Bergman kände skeppsbesättningar, som länge dröjde qvar hos samme kaptea och rederi. Förbållandet vore bättre på sednare tider och sedan man hade större anspråk på sjöaptener. U:låtandet godkändes. JM 90, om en kommiti, i afseende på med:cinska undervisningens ordnande, Hr Scharteu gjorde åtskilliga anmärkningar mot motiverne till utskottets tillstyrkande, samt meddelade åtskillige upplysningar om historien öfver medicinska undervisningsverkets tillstånd i bufvudstaden, men begärde att ståndet skulle gilla utskottets tillstyrkende, likväl i förändrad form. Hr Westin instämde och talade hufvudsekligt i samma syfte. Hr Palmar försvarade betänkandet. Hr Iadebetou gjorde åtskilliga anmärkningar mot motionen, men biföll betänkandet. Hr Lagergren talade i szmma syfte. Hr Bohnstedt för bifall. Likaså hr Winge, som talade om fördelarne af universitetets, åtminstone medicinska fakultetens förflyttande till hufvudstaden. Hr Palmer sade, att meningen icke varit, det regeringen skulle urarbeta den plan, efter bvilken kommititeen skulle uppgöra sitt förslag, enär, att dögmrma efter att regeringen litit frågen hvila i 9 år, den icke syntes ega den kunskap, som erfordrades för att uppgöra en dylik lan. ? Hrr Schertau och Wern anhöllo om iterremisz. Betänkandet återremitterades. — Bondeståndet beslöt i plenum sistl. gårdag att anställa val till ledamöter i förstärkt statsutskott. I anledning af den remiss, som i förra plenum beviljades å en motion af Gustaf Johsansson, med begäran om inskränkning i rättigheten att bränna bränvir, bad nu Appelqvist ati å remitteradt ett enförande i samma ämne, men ett motstycke till den förfärliga målning Gustef Jchansson uppdragit öfver bränvinets skadliga verkningar. Talaren försäkrade, att förbud mot denna varas tillverkning skulle åstadkomma de svåraste följder i de sydliga provinserne, likasom nu denna näringsgren gifver bergning åt tusental. — Detcamma intygade lere ledsmöter från Skine, under begärsn att Gustaf Johansson måtte återtaga sitt anförande. Hiri instämde äfven Sven Heurlip, fom blend I stan Tar tANR hynlvasar