Aftonbladet – 25 maj 1848, sida 1

INONSER emoitagas 1 förstnämnde Aontor. Uicelning kl. att derefter kunna ordna den preussiska; men man har här afböjt detta förslag och föredragit att samltidigt rådpläga både i Berlin och Frankfurt, för att, om så blir nödigt, kunna komma öfverens med Ihvarandra från begge hållen. Regeringen ärnar förelägga nationalförsamlingen i Berlin ett grundlagsförslag, hvilket äfven är af professor Dahlmann och till största delen efterbildadt Bel,iens statsförfattning. Det är ett tvåkammarssystem; i första kammaren skola fastighetsbesittningens och korporationernas särskilda intressen bevakas; i den andra hela folkets gemensamma. Begge kamrarne skola likväl tillsättas af folket genom val. Valen äro omedelbara, efter en ganska låg census. I denna författning tillerkännes för öfrigt den fullkomligaste tryckfrihet, den mest vidsträckta religionsfrihet och rättighet till föreningars stiftelse och hållande af folkmöten. Det oaktadt tror jag icke att förslaget blir antaget sådant som det är. Någon census vill man här icke höra talas om, och likaså litet någon första kammare, i hvilken fastighetsförmögenheten och korporationerna skulle kunna samverka mot hela folket. För den händelsen att två kamrar skulle antagas, vill man åtminstone att begge skola väljas fritt utaf folket och ibland folket. Man vill icke låta stympa den allmänna valrätten genom någon census. Jag är således öfvertygad, att regeringen icke skall lyckas vinna majoritet för sitt förslag. Väl skall den utan stor möda kunna öfverväldiga de i församlingen befintliga republikanerna; men af det, som vi tillkämpat oss genom revolutionen den 48 Mars — af den allmänna valrätten — ärnar folket icke släppa någonting ur händerna. Icke få af de nu redan valda representanterna påyrka enkammarsystem med omedelbara vai utan census, och de afgjorda radikalerna vilja bestrida konungen både veto samt rättighet att förklara krig och sluta fred. Berlin har 6 deputerade, som äro för enkammarsystem och omedelbara val, samt 4 deputerade, som önska tvåkammarsystem ochi nödfall åtnöja sig med regeringens förslag. Hvilka beslut församlingen kommer att fatta, har man att bedöma när valen -hunnit blifva allmänt bekanta. Så vidt man vet, bar adeln jemte riddargodsegarne försvunnit nästan helt och hållet ur representationen; men deremot ser man der många prester. Flera protestantiska städer och landtkretsar skicka prestmän, som förut varit förföljda för sina rationalistiska åsigter. Predizanterna Uhlich, Sydow, Jonas, och andra bekanta namn, stå deribland med de flesta rösterna. Deremot komma ifrån Westfalen romerskt katolska prester af värsta sorten, , ordentliga verktyg för ultramontanska partiet. Åtskilliga stora städer skicka radikaler; Breslau till och med tre kommunister. Den stora hopen af representanter från provinserna utgöres antingen af presidenter, geheimeråd och andra höga embetsmän, af stadsoch landtdomare, eller af mindre godsegare, af byfogdar och landtprester. Hela samlingen består af 407 personer, och kommer att hålla sina möten i sångakademien. Konungen tyckes lefva i en Jycklig ovetenhet om hvad som hotar, och för öfrigt ännu icke rätt begripa sin ställning. Han bor i Sanssouci vid Potsdam, och följer sina gamla vanor, men är stundom svårmodig och skall någongång grubblat på att nedlägga kronan. I allmänhet röjer han dock, med vanlig öppenhet, sitt häftiga lynne, och förgäter ofta så fulikomligt att-han icke mera är enväldig, att hans ministrar med yttersta möda förmå honom underteckna sådana regeringsbeslut, som, fastän öfverensstimmande med lag och statsskäl, icke falla honom i smaken. Stundom tvingar hän ock ministrarna till beslut, som strida mot det afseende all sund statskonst måste fästa vid ögonblickets kraf. På sådant sätt har nyligen vidtagits ett efter de flestas tanka högst äfventyrligt steg, emedan konungen nödvändigt ville att det skulle tagas: Prinsen af Preussen har blifvit återkallad ifrån England, för att i Berlin öfvervara nationalförsamlingens öppnande. Besinnar man, att det är denne prins som man har att tacka för det berlinska blodbadet ceh att han sedan flydde för revolutionen, hvilken likt lett spöke skrämde honom; bstänker man, att folket hatar honom djupt, och att man i Preussen aldrig upphört att i Honom sa roten till alla reaktionsförsök, beskyddaren för allt slags aristokrati, och det väsendiligaste stödet för den gamla militärstaten och Iför officerskasten; — erinrar man sig allt detto, så Isynes knappast någon olyckligare åtgärd kunnat vidItagas, än återkallandet af denne prins till Berlin, Ider hen aldrig mera kan undgå att vara misstrodd. Tilläfventyrs är det dock hans öde att i Preussen öfvertega samma roll, som grefven af Artois i Frankrike. Imedlertid önskar jog, för hans och vår väl) färd skull, att han måtte qvarstadna på andra sidan Kanalen, och åt sin son öfverlåta sina anspråk på tronföljden. I Handel och industri befinna sig här i en ytterst I nedtryckt belägenhet, och ingen utsigt är för hanIden till någon snar förbättring. Flera af våra första bankirshus hafva störtat, andra upprätthålla sig blott med möda, och ingen af vårt köpmansstånds I första medlemmar vet om icke nästa postdag rycker honom in i den ållmänna bankrutten. Sista ILeipzigermessa har förstört våra fabrikanters sista förhoppningar;: ingenting har kunnat afyttras derIstädes. Oerhörda varulager ligga uppstaplade utan efterfrågan. Allt förtroende, all kredit har upphört. För oss gifves ingen afsättningsort, hvarken utrikes eller inrikes; penningenöden är allmän; kapitalisterna hålla på hvad de hafva i kassa; statspapper och jernvägsaktier falla oupphörligt i pris. Härtill kommer nu att arbetarne, i stället för att lämpa sig efter den allmänna förlägenheten, stegra sina anspråk, fordra högre sflöning och afiortad arbetstid, samt genomdrifva sina fordringar med våld, och sålunda öka misstroendet och arbetsbristen ännu mer. I de nästinstundande veckorna väntar man att våra flesta fabriker skola stadna, och härigenom blifva då 10,000 arbetare jemte deras familjer brödlösa. Väl har staten beviljat: fabrikanterna! 40 millioner thaler pappersmynt i lån, men det förslår icke på långt när, :och, kan icke förebygga industriens bankrutt. Man hyser den största farhåga för arbetareSR LA AE I