Aftonbladet – 24 maj 1848, sida 3

hända icke helt och hållet underkännas, enär man kan föreställa sig att arbetsskiczligheten : att land med så stor manufakturbefolkning sm England, och med den utomoregentliga :åfl:n som i följd deraf eger rum, måste vara uppIrifven till den högsta möjliga punkt.: Men just af dettå skäl bar också ingensatt i ffiga, ab alldeles taga bort skyddstullen. Å stdra sidan deremot hafva dock bomullsspinnerierna nu existerat så länge-bär i landet; att man ingalunda ir ny i kunskzpen om denna fabrikations bsdrifvande. Brfarenheten har också i många sndra bandteringar visat, att en genom mo:0polier eller allt för höga importiullar beskyddad tillverkning bedrifves med mera efterlåtenhet eller mindre hushållsing och noggranhet i tillsyn, så länge afsältningen i alla fall är säker och oinskränkt; men ati då taflan uppstår, bemödar sig äfven en hvar mera att berökne bvarje omständighet. Och det är just på detta sätt som konkurrenseniallmänhet kunnat medföra set resultat, att nedsätta priserna på produkten på samma gång, som profi sn af tillverkningens summa i de: hela för landet kunnat ösas och ett större antal arbetare dermed kunnat syssel: sättas. Ctaliga exempel kunna anföras till stöd för denna eriarenhet. Vi äre också fullt iörvissade, att om ständerna, utan att gå ei långt ned som hr Hjerta föreslagit i sitt anförande, eller till 2!, skilling, ehuru detta ännu är så betydligt högre än den tyska tullafgiften, åtminstone: ville antaga tullsfdelningens beslu af 4 skillingars tull, så skola fsbrikanterna dermed vara rikeligen belåtne; och det vora åtminstone någon, om än obetydlig, koncsssion å! väfnadsindustriens behof. Vi hafva nu blott i förbigående velat påpeka att par förmodade invändningar från fabrikanternas sida; och haemställa till deras eget bepröf vande, om de icke sjelfve skulle fiana skäl at gå in på en sådan korcession. Vi våga nästan påstå, att de derigenom skulle bandla uiur syn punkten af sin egen: verkliga fördel; ty om d: nu ihärdigt arbeta för bibehållandet af den när: varande öfverdrifvet höga garntullen, så kan effekten troligen icke blifva annan, än att frågar om dess nedsättning vid nästa riksdag återkommer med en vida större kraft. Amnet har bittills varit nytt oci outredt för mängder men det kan icke fela att både Presteoch Bondeståndet innan nästa riksdsg komma til full öfvertygelse orm nödvändigheten för väfnadsindustrien i landsorten att kunna köpa garn til möjligast billiga pris; och ef kten derat kunde latt blilva, att spinnerierna vid en annen riks dag förlorade mer för mindre.