Aftonbladet – 24 maj 1848, sida 2

— Sr — — — — —kära, och hans besittning af dylika närmar sig ofta till lyx, den han i ingenting annat utbreder. I sin klädsel är han nätt och renlig, likasom allt på hans fartyg. Han observerar mindre modets vexlingar, när han är i land, än månens vexlingar, när han är ombord; men är angelägen att hafva en garderob, som passar för klimatets olikheter. Han älskar läsning ombord, och förökar sitt lilla kabinettsbibliothek, ehuru han studerar endast få författare. Han tycker endast om det, som seglar djupt och förer rika laddningar. Till sjös önskar han s2 sin resa snart ändad; på land önskar han sig åter på sjön. Hans manliga karakter ådagalägger sig icke allenast i hotande faror, utan ännu mer genom hans jemnhet och tålamod i stilltje och andra hinder. Från ungdomen förtrogen med elementets faror, är han lika förtrogen med tankarna på döden, af hvilken han hotas genom hvarje moln, som uppstiger på horisonten och som kan föranleda hans sista stund. Ehuru genom kärlekens och Vänskapens band fästad vid lifvet, fruktar han icke döden i farsans stund. Kännande den ansvarighet, som hvilar på hocom, i det att han har andra menniskors lif sig anförtrodda, som stå under hans oinskränkta befäl, och som, inom en trång rymd, bero af honom och äro invecklade i hans öde, bibebåller ban fasthet och sinnesnärvaro i afgörande och kritiska ögonblick. Utan att vänta under af en öf vernaturlig art, der mensälig hjelp saknag, stödjer han sig som man på själons lyftning och styrka, det största under på jorden, ifrån den tid menniskan såsom sjöman begynte trotsa elementernas förstörande makt; — en sioftmask flytande på det vredgade hafvet, mer sågom ande förenad med alla tings upphofsoch styresman, hvars ando geromtränger jallt, och jemväl uti stormens och orkanens rytande auägalägger sig. I På kyrkogårdar och bografoingsplatser se vi gällan någon minnesvård af en sjöman. Född vid sjö stranden, växande såsom gosse upp ombord, sårom yngling endast i land för att åter gå till sjös, slutar han för det mesta sitt lif i vågorna, hvarvid egarns förlora ingenting, emedan skepp och last äro assurerade. Hafvet, på hvilket hans lif utvecklade (sig, blifver vanligen hans graf, och stormen, hvilken rasade kring hans lefnadsstig och var vittne till hans l