Aftonbladet – 24 maj 1848, sida 1

uppförer sig i hvarje ställning och läge såsom född ill sjöman. Hafvet är hans element, stormen hans sällskap, universum-hans fädernesl. och hans skepp hans lifs centralpunkt. Sjömannen, på sin plats: som; kapten, betraktar hafvet som sitt .heni, sin kajuta som sin hbostad, sitt akterdäck som sin promenadplats, sitt skepp som en del af sin egen varelse, : 1 land längtar han att vara ombord igen, såsom en yngling. längtar efter sin trolofvade: alla hans tankar och omsorger hvälfva sig kring hans skepp. I samtal om likgiltiga ämnen tänker ban på sitt skepp, och talar omingenting beldre, än om de faror, dem han genomgått. Sitt skepp betraktar ban med stolthet, .när han lemnar det eller vänder tillbaka till detsamma; det är hans stormiga lifs glädjeämne. Den stilla ensavihet och djupa begrundning, som städse föranledes af hans ställning, utvecklar bos sjömannen, i förening med den omedvetna frukten af hans sjömannastudier, som leda Honom in uti astronomiens gränslösa rymd, den djupa verldsåskådning, som från en hög ståndpuvkt betraktar lifvet, Vår planet betraktar hån som en ofullkomned, obetydlig sak, i matematiskt förhållande till andra planeter, -universum som en rymd för evig rörelse; hvarest solsystemer hvälfva sig kring andra solsystemer. I sådana betraktelser af skapelsen, hvilka, hksom tvingas på honom af hans kall, känner han jordlifvets intet, medan han skattar menniskoandens värde. Såsom en ande i en bräcklig kropp, är han i ståndatt med mer oh mindre noggrannhet bestämma punkten för sin ögonblickliga existens2på hafvet. Bekant med sjernornas orbita, kan han på se kunden beräkna konstellationernas afstånd, med hvilkas rörelser han är lika hemmastadd som med sitt eget fartygs lopp. Genom matlicmartisk demonstration blir tron bos bonom den förvissning, alt en högre makt existerar, som styrer universum, och genom sina. verk som natur uppenbarar sig på vår planet, samt re