Aftonbladet – 20 maj 1848, sida 1

än pesten i österländerna och :cholera morbus i Europa och andra delar af verlden; och en lärjunge till den helige. Benedictus, som, under fromehtens !och :helighetens mask och under skenet af sin tjenst som bibliothekarie, icke allenast tillåter en sådan bok inom ett klosters murar, utan, under hemlighetens insegel, lånar ut hende till en ung broder att lägös, är i stånd att vänhelgå vår ördens drägt, vanhelga nattvardens sakrament, dermed att han :förer. en vän och -förbundsbrodeär till:rebellen, förklädd till en -bröder sf vår orden, i fängelset. och fångkapellet; och sålunda bringar öfver sig sjelf alla: heligas förbannelser och kyrkans bann., Han: dundrade, fram de sista orden med en konvulsivisk skakning, darrande i. alla, sina, lemmar, och sjönhk, Kksom utmat: tad, tillbaka i sin ländstol. F Lefve den. argentinska konfederationen! död åt de fördömda iunitariernal Om hvilken bok talar ni, vördade fader Ambrosius?) fiågade sennor Petrozo,; afbrytande den dödslika tystnad, som följde på spaniorens höga tal, hvar under den tillfälliga ingvisitionens församlade ledamöter sägo på hvarandra. .Jag, talar om dennap, sade. munken, och framdrog ur vecken på sin rock en duodesvolym, bunden lik en Bönebok, hvilken Han kästade på presidentens bord; jag talariöm denna bok. Fader Fernando blekpade, gjorde korstecknet och var just på väg att lemna sin, plats, för att undvika grannskapet med en bok, som var belastad med en så svår förbannelse af kyrkan. . : Var lugn — silt ned! vördade broder! ropade Ambrosius till honom; . jag tager all ansvarighet på mig. Setinop Pefrdzö upprepade sitt: efve den argäntinska konfederationen! död åt; de fördömda .unitårierna b utsträckte sila magra fingrar långsamt öck tvekande tiotden förpestade lilla boken, vågade till slut taga henne, och