Aftonbladet – 19 maj 1848, sida 3

Gå tyst, det är Linndg, som grundar På blomsterverldens stilla gång: Väck ej Bocchant-n opp, som blundar, Och stör ej Bellman i hans sång. O konst, förunderlig att skåda, Som jorden fast, som himlen rien! Du medlar bäst emellan båda, Ty du försmälter. dem till en. Det är ej jordens låga söner, Som gå i Sergels sal igen: Odödligheten. pannan kröner, Fast foten rör: vid stoftet än. Du Nordens son, hugg Nordens minner, Gil bjeltedrag och mejestät Åt tjugu seklers hjeltesinnen! En väldig basrelief blir det. Och när du ej har fler att skära I yfverboren marmorhäll, Som underskrift på Nordens ära Din egen bild i randen ställ! RENAR