Aftonbladet – 19 maj 1848, sida 2

tryckta önskan, her för afsigt att iakttaga, och hvilket Hans Majestät anser utaf ögonblickets politiska förvecklingar till fullo rättvisadt. Det tillhör icke Konungen att afgöra den tvistiga frågan: avgående hertigdömet Slesvig: besittningen af detta land har blifvit Damrmark garavterad af andra makter, hvilka redan erbjadit sin bemedling, för att bilägga de stridigheter, hvilka olyckligtvis uppstått, och det är endast i samråd med dessa makter, som Hans Majestät kan komma att uttala sig rörande denna fråga. Men för den händelse att striden icke skulle inskränka sig till hertigdömet Slesvig; om ett inbrott af tyska förbundets trupper uti andra provinser af konungsriket Danmark blef att befara, skulle Konungen icke med likgiltighet kunna åsa ett sådant anfall emot en allierad grannstats sjelfständighet, och skulle, uti de faror för dess -gea staters säkerhet och oafbängighet, hvilka derutaf kunde blifva en följd, finna en tillräcklig anledning, att afsända en armåcorps till Fyen, eller hvarje annan af de danska monarkien tillhörande öar, med befallning alt förena sig med H. M. Konungens af Danmark väpnade styrka, och att handla gemensamt med denna, uti det belt och hållet defensiva ändamål, att motsätta sig hvarje infall eller landstigning från de tyska truppernes sida. Konungen låter, uti sådant afseende, en eskader utlöpa från Carlskrona, och sammandraga trupper på sina gränser. Omständigheterna komma att afgöra de befallningar, som de kunna komma att erhålla, och huruvida de skola inskeppas för att till H. M. Konungens af Danmark stater öfverföras. Dessa åtgärder, förestafvade af omsorgen för eget sjelfbestånd, hvars på rättvisa och billighet grundade anspråk icke lära kunna misstydas, hafva ingen offensif egenskap, och kongl. preussiska regeringen skall öfvertyga sig att de icke blifvit vidtagne förr, än sakerna kommit till en utveckling, — — Jm Fm RA AA JM MA CA ee hvilken icke medgaf att de förenade rikena stillatigande kunde åskåda en beblagansvärd strid, som mer och mer närmade sig till deras egna gränser, och inverkade på deras mest maktpåliggande förhållanden. Konungen hyser en uppriktig önskan att den bedröfliga misshällighet, som emellan Danmark och Tyskland uppstått, genom vänlig öfverenskommelse måtte kunna biläggas, och Hans Mej:t har icke förlorat hoppet, att se emellan dessa länder återställdt det goda förhållande, som är lika oundgängligt för deras ömsesidiga intressen. Konuogen skall alltid finnas beredvillig att medverka till en fredlig, samt på rättvisa och billiga grunder uppgjord förlikning. För att ernå detta mål, vore nödvändigt att fiendtligheterna på båda sidor inställdes, och att underhandlingar öppnades, under bemedling af de makter, hvilka genom deras läge eller deras politiska förbindelser äga den önskan oth den rättighet att mellankomma till beredande af fred och ömsesidigt godt förstånd. Då Konungen till H. M. Konungers af Preussen regering låter öfverlemna närvarande förklaring, tror Habs Moj:t sig kunna uttrycka det hopp att densamme, genom denna regerings benägna mellankomst, måtte blifva meddelad de makter, som äro med!emmar af Tyska Förbundet., Uti den officiella not, af den 9 dennes, hvarmed denna deklaration vid dess öfverlemnande till kgl. preussiska utrikes-ministern, af Kongl. Maj:ts minister i Berlin, frih. dOhsson, beledsagades, uttryckte denne minister, på erhållen befallning, att då Kgl.j Maj:t fortfarande hyste den önskan och det hopp att de uppkomna stridigheterna genom fredlig bemedling skulle kunna biläggas, dess afsigt ingalunda vore, att emot Tysklands handel och sjöfart vidtaga några tvårgsåtgärder, med mindre Kongl. Moj:t af fiendiligheter, som emot oss sjelfva kunde rigtas, dertill skulle se sig nödsakad: att tyska fartyg sålunda utan fara fortfarande kunde segla i våra farvatten; att de uti våra hamnar skulle åtnjuta samma skydd som hittills, och alla de rättigheter, som dem genom bestående fördreg vore tillförsäkrade; samt att Kgl. Maj:t sålunda, å sin sida, gjorde sig förvissad att) de defensiva åtgärder, hvartill Kongl. Maj:t sett sig föranlåten, icke skulle gifva anledning till något som helst fiendtligt steg, från Preussens eller Tyska Förbundets sida, emot de förenade rikenas handel och sjöfart. j : Efter läsningen af ofvanstående handling kunne vi icke annat än finna, och troligen skola de fleste dela denna: tanka, att regeringeo hvarken lemnat rikets och sin egen wvärd:ghet å ena, eller en nödig och af statsklokaeten jpåbjuden moderation, å den andra sidan, ur sigte. : Måtte den älven vara lika lycklig ett täffa det tätta för framtiden! Om cet är sannt, såsom vi efter enskild korrespondens medselade i gårdagsbadet, att Preussen: antagi: Rysslands och: Englands bemedling och att, de sistnämnda makterna tillka förklarat sg icke ämna aktivl dellsga i striden; om frågan angående krigets afslutande sålunda endas: beror på sccep: från Danmarks sida af bemedlingena och på tvisten om de preussiska fartygens frigifvendle; om Danmark skulle framhärda i sin vägrap, och Tysk:rne vilja framtvingY bemedlingens antagande genom ett fortsatt piträngande — då först inträffar det ominösa och kritiska ögonblicket för Sverigel Vårt största kopp är, att det icke mårte gå så långt. — Redsktioaen bar vid middsgstisen i dag blifvit anmodad att meddela följande insända artikel: Uti Aftonbladet för förliden gårdag Jästes en artikel, innehållande en del vigtiga underrättelser rörande tvistefrågan emellan Preussen och Danmark. Utan att på minsta sätt ifrågasätta tillförlitligheten af den källa, )varirån dessa uppgifter härröra, torde det vara tillåtet att meddela underrättelser från en annan, äfven tillförl tlig korrespondent i Berlin, som lyda något olika. De bestå deruti: 4:0 Att Danmark ingalunda vägrat att emottaga Englands och Rysslands bemedling, hvilket också skulle vara ett högst ovänteadt steg från den svagare, i den ojemna striden underlägsna partens sida; 9:0 att Preussen visserligen förklarat, att det icke har någon eröfringsplan och endast ockuperar Juttand och hertigdömona (?) såsom säkerhet för skadeersättning för de uppbringade skeppen; men att dervid bör ihågkommas, att Preussen ockuperade Holstein innan några skepp uppbringades, samt att Preussen fortfar att drifva den svärt bevisliga 8815, att anfallet börjat från Danmarks sl!da; N 3:0 att hvarken England eller Ryssland förklarat, Jatt de under inga vilzor ämnade med vapenmakt blanda sig i striden, men att tvertom åtminstone en af dessa makter eventuelt gifvit en helt och hålIlet motsatt förklaring. En snar framtid torde upplysa hvilken af dessa båda tillförlitliga korrespondenter verkligen är den l j tillförlitligaste. Vid ofvanstårnde anmärkes blott, att det icke strider mot notisen i gårdsgsbladet mer än i l4en vunkten, Som angår, att Englsnd och Rys