I Men ni dricker intet alls! sade ban, di han märkte ett orördt glas och nära det Ho ratio. Hvarföre dricker ni icke? Vinet skal icke skada erx, Horatio var just på väg att uttrycka sir tacksamhet och sina ursäkter, då sennor Cod bastigt fäste sin uppmärksamhet på honom och derpå blickade på passagerarelistan. Ni är Horatio de P-? frågade han mn den bleke ynglingen med en blick, som uttryckte hela partiandans bitterhet. Mitt namn är Horatio de P—! svarade den unge mannen, seende diktatorns legohjon djerft i ögonen. Brorson till förrädaren Marco Alfonso, som denua morgon blifvit afrättad! tillade oflicern föraktligt, ende sonen till rebellen Hannibal Sebastian de P— ? Jag är son af Hannihal Scbastian och brorson till Marco Alfonso, svarade Horatio lågt, men eftertryckligt, under det kapten Finngren icke, var i stånd att helt och bållet tillbakahålla sin oro och kastade en bekymrad blick på unge Walker. Mitt pass ligger der bredvid de andrap, anmärkte ynglingen med låtsad likgiltighet. Ni är då dömd till landsflykt och gjord arflös — åtminstone till en del arflös ?, Ni synes känna min belägenhet, svarade ynglingen. Sennor Codo fortsatte undersökningen af passen, medan Horatio satte sig för sig sjelf på akterdäck och, fästande sina ögon på stranden, i silt sinne upprepade några verser. En naturlig ideförbindelse ställde i hast för bans sinne stansen ur Walter Scotts Lay of ihe last Ministrelr, som Dolores hade öfversatt! på spanska, jemte några andra perlor af engelsk skaldekonst. Var moderna kosmopolitisin skall säkerligen anse dylika poetiska reminiscenser alldeles öfverflödiga och kasta bort som onyttigt skräp orden patriotism och fär dernesland, och göra menniskon till en re