Aftonbladet – 16 maj 1848, sida 3

dring i korg. förordningen af d 27 April 1845, 20g. ko handel. Utskottet förordade: ett fritt användande af skogsalster. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. En dräng, Erik Andersson, fanns i lördags död i ett uthus inom egendomen J4 7 vid Vestra Qvarngränd å Kungsholmen. Han hade på sednare tiden varit tjensvlös och i usla omständigheter; utbuset der han dog var hans hemvist. : — I dag morse sågs liket af en sjöman Andersson på Ruuthens trappor vid Stadsgården; i hans ficka fanns en hänvisning till någon sjukinrättning, men innan han bann att begagna sig deraf, hade nu döden kommit och gjort slut på hans onda. — Förliden söndag fanns en manspersons lik på en trappa vid Stora Glasbruksgatan; .den aflidne upplyses hafva varit slangförare med namnet CarlsSOND. 5 — I lördags eft. m. tilldrog sig den olyckshändelsen att masten på.en skuta, som seglade på Mälarfjärden, af en våderil slets lös och kastade skepparen, Bergling, öfver bord; mannen gick tenast till botten, så att ingenting kunde göras för hans räddnieg. — En inspektorsbustru Tingberg bar i polisen anmält, att någon person i lördags morse bultat på bennes fönsterlucka, och då hon, i tarka att det var hennes man som kom hem, öppnade porten för honom, bade i stället för mannen en okäid karl visat sig och under yttrande af några otydliga ord rusat på bustru T. och ryckt ifrån henne-hennes sjal, hvarmed han begaf sig på flykten. — Två bryggardrängar ochcen f..d. gardist hade i söndegs afton på Göthgatan slagits med -hvarandra så att de blefvo både blå och blodiga; de bade begagnat buteljer till vapen: De voro i dag instämda till polisen, men hade när målet förekom förlikts, och dervid fick det bero; dock med förbehåll . att polisbetjeningen skulle få kallelsepenningar och de inkallade vittnena ersättning för sin inställelse. Dessutom varnade br polismästaren parterna för förnyande af slika uppträden; ty nästa gång det händer, så ... — Från en renbällningskarl, Carl Grönstedt, hade på misstankar anhållits en vacker yllesjal; han uppgaf att han erhållit den af en enka vid namn Berggren, men då denna tillfrågades om saken sade hon att Grönstedt .olofligen afbändt henre sjalen. Vid polisförhöret bärom-i går bade enkan Berggren åter en annan utsago: Grönstedt hade i lördags gållsförbi hennes bostad och då fick hon det infallet. att hvissla åt honom, hvsarpå han gått opp till Berggren; sedan de tillbringat en stund i..göd sämja hade de kommit i lufven på hvarandra, men derefter åter blifvit goda vänner; försoningen skulle beseglas med en sup, och Berggren bade lemnat Grönstedt sjalen att sätta den i pant för ett stop bränvin. Hon yrkade pu bara att återfå sin fjal, som vore välfången; polisen tviflade dock derpå och beslöt tills vidare behålla den i sitt goda förvar. så H — En timmerman Anders Andersson bor vid St. Bondgatan, I rummet invavför en gesäll Forsonettes. Förliden töndsg var Andersson i dåligt humör bela dagen :— icke riktigt full, men icke riktigt pvykter hellers, såsom vitthena säga. . Redan på morgonen började han gråla på sin bustru-cch slog henne sedan, så att hon skrek. om bjelp. Pågranpen Forsonettes föreställningar upphörde Andersson med missbanpdlingen och gick bort; men när han sedan kom bem såg hen ,fasligt årg uts. Han skulle ock hafva visat sig hågad att slå Forsonettes hustru, men mannen kom lyckligtvis äfven denna gång emellsn. ÅA. gick då åter nt, och :hade-sedan hem med sig två fremmande karlar, som ville lögga sig i trätan, men då man bad dem icke bry sig om en sak som de icke hade reda på, girgo de beskedligt sin väg med Andersson, Sista gången ban kom hem hade han slagit igen dörren så hårdt att Forsonettes barn, skrämda deraf, sökte skydd 1 sin mors armar; och slutligen hade han med spän pistol rusat ut ur sitt rum emot Forsonette och lossat ett skott efter denre, som dervid i förskräckelsen ramlade utför trapporna, men utan att taga någon skada byärken sf skottet eller fallet. I går skulle Andersson hafva hotst patt med sabel fullborda sitt on-a uppsåty emot Forsonette. Efter affiörande af denva berä.telse frågade herr polismästaren den tilltalade: är du rubbad till förståndet? Men han svarade: Nej, Gud ske lof! jag ber nog Titt förnuft i behåll; men bvad motparten säger är oriktigt. Andersson tekade ej att hen, ledsen till bumöret gifvit sin hustru ett par örfilar; han medgaf också att han om qvällen dragit igen. dörren något hårdt, men det bade skett i välmening ... den ville inte ta lås först, så att ban. måste dra till lite styfvare. Då bade hustru Forsonette gifvit honom någrå bitande ord, bvaraf en ordvexlipg uppstod, men ingebting vidare. Andersson hade väl baft en pistol, men han bade icke skjutit med. den; der fanns bvarken krut eller hagel i hans ego. b) Härvid anmärktes, att. man visserligen bört att pistolhölstren någon gång gifva eld, men detta vore mindre troligt. Vitltnena hede väl känt röken men icke hört skottet smälla; och som den tilltalade icke ville i vidsträcktare måtto än här ofvan är meddeladt erkänna hvad emot honom angafs, blef målet för bevisnings förebringande uppskjutet. — Den 41 Maj dömdes skomsksremästaren Carl Johsn Söderström i kämnersrättens första afdelning, att för polisbetjents oqvädande ssmt patrulls öfverfallande i ena bot straffas med 98 degars fäpgelse vid våtten och bröd. — Kämpersrättens första afdelnipg dömde den 8 denres förre banpdelsbokbållaren C. GPaulin att för oredligbet såsom sysstoman böta 23 rår banko eller i brist af böter undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. Paulin kade nemligen emct recepisse. mottagit en skuldsedel att derpå uppnegotiera pepringar, men ej kunpat förmås att redovisa mer än ungefär bälften af des belopp, hverimedlertid Tan aan ät la RelgHret nast Ince före 0