Aftonbladet – 16 maj 1848, sida 3

litet, då der förekommer en vidlyftig rakenskapsgranskning; hvaremot antalet ledamöter (46) i Lagutskottet snarare hinärar än befordrar dess vigtiga öfverläggningar och arba-en. Jag kommer nu till ärendenas behandling i kamrafne. Hvad som dervid först ådrager sig uppmärkssmhet är motionstidens ieskräntning till 42 sgar. Man klandrar. visserligen de många motionerna; man fruktar den så kallade motionsfloden! Men denna är till största delnn en följd af fyrkammardelningen. Deremot vore det troligen bäst, att ingen tid bestämdes; åtminstone tål det nog vid, att bibehålla nuvarande motionsmånaden. Bist. vore att vidtaga det bruk, att hvarje motion skulle biträdas af-ett visst antal representanter, t. ex. 4 å ö Då nödgades cen enskilde riksdagsmannen att öfverlägga med andra, och omogna motioner vore mindre att befara. Att stadga, såsom förslaget i 409 gjort, en rättighet för kammare, att med blott två tredjedelars pluralitet qväfva en motion, är betänkligt. Vår egen riksdagshistoria visar, att mången motion i början funnit ingen enda försvarare, men att den, granskad af utskott, jo; ofta der först underkänd, men på återremiss återupptagen, blifvit at Rikets Ständer gödkönd; och man har exempel,att sådana föranledt till några de vackraste beslut Rikets Ständer fattat. Försöket i 113, att låta alla lsgfrågor först föredragas i första kammaren, är pågot för ensidigt. Denna af förmögenheten och embetshierarkierna sammansatta kammare skulle då kunna hindra alla lagreformer: Den andra kammar.n blef biott en beskattningsmachin:. Jag visade obehörlgbeten af suten omröstning vid valen. I 417 finna vi sluten omröstning tillåten kamrarne, vid ärendenas afgörande. Således skulle nationens ombud, valde af folket ell r dess fördelningar, rösta hemligt -om -folkets välfärdsangelägenLeter. Jag frågar er, M. H., om detta kan vara öfverensstämmande med tidsändan och nationernas behof af offentlighet, för kännedom m alla de förhållanden, som kunna inverka på deras väl eller ve? Bestämmelsen att Riksdog kan af Konungen upplösas, efter 4 månader, är icke wäl betänkt.. Erfarenheten visar, att äfven tvåkammarrepresentationer behöfva mera tid, i stater, der de icke hafva så många bestyr, som hos oss är fallet; och 6 månaier äro säkert behöfliga, då Riksförsamlingen blott hvart tredje år sammanträder. Talaren gjorde nu en fråga, om det kunde vara möjligt, att i samma 450 verkligen stadgades, att om riksdagen åtskiljdes innan nog bevillning blifvit åtagen, skulle den gamla fortfara; han ville ej tro sina egna ögon, men -det stod:så att läsa i Aftonbladet. Upplyst att detta var tryckfel, och att frågan var om ny bevillning, önskade han blott att äfven allt det andra Kan anmärkt, måtte kunnat anses som tryckfel. Såsom sådant önskade han tå anse stadgandet i 451, att då riksdag afslutades, talmannen i första kammaren skulle vara förbunden att framföra till konungen riksförsamlingens tacksamhetv. Han hoppades att den stund aldrig måtte inträffe, då Sverges representanter icke hade anledning att framföra sin tacksamhet för landets konung; men att befalla det i en grundlag, det vore något så ovanligt och oformligt, att det borde rättas. Talaren hade nu slutat detaljgrarskningen, och fortfor derefter: : Vi hafva nu, M. H., sett att förslaget icke ken tillfredsställa nationens förväntningar i det formella, och att det skulle vid verkställigheten vålla många svårigheter och obelåtenhet. Men jag vill nu istörsta korthet visa eder, hvad en sorgfällig granskning af detta förslags resultater, i fråga om nationensrepresenterande, öfvertygat mig om, nemligen att det innehåller sådana orättvisor emot den stora, sambället upprättbållande massan af folket, att det måste komma att framkalla ettmöjligen fruktansvärdt missnöje, då dessa blifva kände. Se här de hufvudsakligaste förhållandena. De avgå icke ringa andelar af Sverges befolkning. I fråga om endra kammarens tillsättning, är det på landet icke raindre än omkring 65,000 nu orepresenterade, som skulle komma. att med de nu inom bondeståndet röstberättigade omkring 185,000, eller tillsamman 250,000 röstegande, medelbart och samfäldt med adel, prester, civile och militäre embetsoch tjenstemän, välja 70 representanter. I många delar af landet, der säterier och: frälse är öfvervärgande, komma elektorsvalen att icke bero af folket. Men antagom att detta ej blifver fallet i mera än 20 å 530. valdistrikter, så skola dock alla. dessa 250,000, som bära bördorna i staten, icke med visshet kunna tillförsäkra sig om mera än 40 å:50, för sina stora, öfvervägande intressen pålitliga ombud. I de direkta valen tå de ingen andel. Omkring 7 ä 8000 direkt väljande, hvaraf embetsmän utgöra mer än hälften, och af de öfriga; allmogen och de med den jemförlige nu orepresenteråde icke inträder med mer än omkring 45 å 46 hundra röster, tillsätta 50 representanter för sig, som till följd af deras vilkor, såsom innehafvare af privilegierad jord, embeten med indelta löner, aflöning af indeld spanmål, tionde o. sg. v., eller såsom för sina egendomar befriade från en mängd onera och utlagor, hvilka betunga skattejorden, hafva, liksom de representanter de kunnat genomdrifva i deh indirektväljande afdelningen; samt pluraliteten al städernas representanter, ett bestämdt intresse att mothålla all genomgripande reform i beskattningen, statsfinansen och allmänna kusbållningen. Deremot hafva de ett lika bestämdt, att söka bemäktiga sig lagstiftningen, bankväsendet och: kommunalförvaltningen, fom nu städernas 14 till 45,000 röstande hafva samma intressen emot den stora jordbrukande klassen, så kan man räkna, att inalleg 29 å 23,000 direkt väljande helt och hållet konima att afgöra svenskå fo!kets välfärds angelägenheter: och dådet lätt kan visas, att genom röstberäkningen i städerna de flesta valen der bero af några få tusen rike och embetsmän, så kan man med visshet sluta, att då den stora massan af Sverges befolkning på sin höjd har omkring en sjettedel af lagstiftande och beskattande makten, så har: ett ringa antal, icke utgörande en femtiondedel af de röstandes antel, de fem sjettedelarne. Detta b!ir den utvalda, gynnade hop, sony det så konstigt tillbråkade förslaget lemnar makten. Folket betyder mot den — intet! C (Forts. följer.) RIESDAGER. Ridderskapet och adeln förehsde i gir ufFYREN FA ÅR I KSP JA BETER SEOIDU UTESET TONK IT DEC SS SL TR