Aftonbladet – 16 maj 1848, sida 1

lt; i F. BDASTMANS uti huset Af 9 i hörnet af Hornscch 1, 6 eftermiddagen. pehiåll i operationerna skall intrida, efter att Fredericia blifvit ånyo besatt. Som en följd hiraf lärer det första hannoveranska drsgonreH gementat ha kommit åter till Haderslev. — I staden Slesvig väntar rasn prins Fredrik af Preus.en, som det heter, i och för inledande underhandlingar. Man väljer imedlertid i hertixdömena helt ogeneradt till rikeförsamlingen i Frankfur!; hvilkot med andra ord är st sälja de ägg, som hönan ännu ej har värpt, — TyI Iskarnas reqvisitioner i Jylland gå nu till 8000 rissbankdaler dagligen, som må betalas al de dl3:ne temligen ob:tydliga städerna Veile, Kolding Joch Fredericia. De ge sig imedlertid utför att betala alls koatsnt. Q-arter var den 8 bestäldt i Horsens för 4009 man tyskt kivalleri och något iafanteri. Tvenne arga sleswigbolsteinara, öfverfors er Krogh simt hofoch jig jinkar Schbrader, h:fva den 3, vid en dristig .rekognoscerinpg, om en kapten Milsted, frivillig vid de ridande skarpskyttarne, med en kanonbåt företog från Fyen öfver på andsa sidan L!a Belt, blifvit tagna i jagtjunkarens boning i S:enderup skog, o:ktadt he!a trakten hvimlade :f preussare; de hafva blifvit införda till Odense. FRÅNERIKE. ; Hr de Lamariines tal. , (Slut fr. gårdagsbl.) ) Prisad vare Försynen, som väl sällan tydligare har juppanbarat sin inverkan för folkte:s väl och på menI niskosinnet; — taciadt vare ock folket själf, som . aldrig tydligare uppenbarat den skatt af förstånd, I medborgaresinna, ädolmod, tilighet, — hvad en sann -Ielvilisation fostrat af femton års ofullkomlig frihet; vi hafva kunnat — tvilvelsutan ganska ofullkomligt, men likväl icke utan framgång — fullgöra en del Jaf det omätliga oci äfventyrl ga värf, som tilldragelsorna ålagt 0:s. Vi hafva gtundat republiken, den sambhällsform, Isom man velat förkunna o.s vara omöjlig i Frankrike på andra viltor än utrikos och inbördes krig, förvirring, statsfängelser och bilor. Vi hafva visat Irepubliken lyckligt förenlig med frivillig ordning och individuell frihet, med mildheten och gladiyn:heten hos en nat!oa, för hvilken vreden är en plåga och sämjan ett nationaldrag. Vi hafva förzunnat de stora grundsatserna Frihet, Jemlikhet. Broderskap, Enighet, hvilka, dagligen utvecklande sig mer och mer i våra lagar, cem alla stifta för alia, skola faliborda folkets enhst genom represensationens enhet. Vi hafva sökt utvidga rättigheten att vara medborgare, gerom förailmänligande af valrättigheten, — och allmän rösträtt har blifvit svaret på vårt bemödande. Vi hafva sökt baväpna hela folket såsom nationalgarde, — och hela folket har svarat derpå genom att helga de vapen, vi anförirott det, till enhälligt skydd ät fäderneslandet, oråningen och lagarne. Den provisoriska styrelsen hair fortfarit fyratiofem dyga utan någon annan verkställande makt, än den moraliska fullkomligt obeväpnade myndighet, som folket hos oss erkänt, — och folket har låtit styra sig blott genom ordet, våra rådslag och sina egna storsinnade ing fvelsar. Vi hafva genomgått en mer än två månader lårg brytning, alstrad genom nöd och arbetstilifällenas uppbörande: — allt baståndsdelar till politisk sxakniog och ängslan, sammanhopade till omätlighet inom en stad med halfannan millton invånares; men utan att äganderätten blifvit vålåförd, utan att harmen satt ewt onda lif i fara, utan att någon kufning af ett upplopp, någon politisk förföljelse ellar häktning, någon på vår anstiftan utgjuten blodedroppe fördystrat styrelsen öfver Paris. Från detta långvariga envälde kunna vi träda ut bland folket på torgen, utan att någonstädes befara frågan: Hvad hafver du gjort af din broder ? (Bifallsrop.) Ionan vi till Paris kaliade Nationalförsamlingen, hava vi fullkomligt betryggat heänes obsroende, genom att väpna nationalgardet och gifva den ett helt folk till skyddsvakt. Faktioner äro icke vidare möjliga inom den republiz, der aila skiljsmurar emellan medborgare och icke medborgere blifvit undanröjda, likasom e : ellan väpnade och obeväpnade samfundsladamöter. Hvar och en besitter hos oss sin medborgarerätt och sina vapen. I ett på sådant vis ordnadt samhälle är upploppet icke längre den yttersta tillflykten emniot försrycaet; der är det för alltid ewt brott (Ja, jat sannt, sannt!). Den som här afsöndrar sig från folket har förut upphört att räkna sig dit (Förnvadt ch lifligt bifall). Häri ligger den enhet vi grundlagt; måtte Ni förevig. den, derpå beror det all mannas vil! Medborgare representanter! Vårt arbete är slutadt; ert Degynner. Framläggandet af rågon styrelseplan eller ett gruadlagsförslag från vår sida skulie vara en djerf förlängning af den myndighe vi innehafc eller en inkräktning på er sjelfherrskaremakt. Vi försvinna, så snart j stån upp att ur folkets hand emottaga republiken. V. tillåta oss icke mer än ett enda råd, en enda bön, och det i egerskap af medborgare, men icke såsom ledamöter af provisoriska styrelsen. I denna bön, medborgare instämmer Frankrike med os3, — det är omständigheternas maning: Förloren icke tiden, detta grundvilkor för menskliga omskiften! Sedan j sjelfve mottagit sjelfherrskaremakten, medgifven icke någon ny mellanstyre!se att vidare förlama samhällsordningens grundkrafter; må en styrelse utgå ur er krets; tilllåten icke högsta makten sväfva oviss och ofulländad ett enda ögonblick öfver ett land, som påkallar styrelse och visshet; må en grundlagskommitte, vald af er, utan dröjsmål framlägga til! er granskning och omröstning vår demokratiska konstitutions enkla mekanism, ö:ver hvars ordnande lagar med sina bihang j sedan kunnsn taga er tid att rådplaga. J afvaktan härpå återlemaa vi åt er vår myndighet såsom styrelssledamöter. Med förtrosnde hemställa vi derjemte åt ert omdöme våra samtliga styrelsoåtgärder. Allt, hvad vi, I afseende på dem, utbedja oss, är att j bebsgade erinra er tidsomständigheterna och hålla oss räkning för svårigheterna. Vårt samvete förebrår oss ingenting, hvad våra afsigier angår. Försynen bar Byrnat våra bemödanden, och vi fordra nu decharge för vår ofrivilliga envåldsstyrelse, Vår ärelystnad eftersträfvar ingenting vidare, än att få intaga en plats uti goda medborgares leder. Måtie blott vårt älskade fädernastands häfder kunna med öfversesnde upptaga, långt under och afsides ifrån Frankrikes storverk, berättelsen om anen fn sm Pla ss pp He vc OS