MEUCIOBIHLOP. rr EE FRÅGOR TILL SÖNDAGSBLADET. (Forts.) 6) Då Söndagsbladet nu låtsar ifra för arbetsklassens valrätt, hvarföre döljer det omsorgsfullt, hvad som likväl synts af de offentligt meddelade redogörelserna för Reformsällskapets öfverläggningar, att nemligen många inom detta sällskap, och deribland de fleste af dem som yttrat sig under sammankomsterna, förfäktade valrättens utsträckning äfven till en hvar, som sjelf skattar för arbetsförtjenst, ehuru br Dalmans inskränkande förslag råkade segra vid voteringen. Om Söndagsbladet, med den afsigt som det förebär, verkligen önskade att vid det tillämnade representationsförslagets utarbetande hos regeringen vinna något för arbetsklassen, så skulle det naturligtvis hafva fästat uppmärksamhet vid denna vigtiga omständighet, i stället att, såsom nu skett, endast öfverhopa reformvännerna i klump med otidigheter. 7) Hvaraf kommer det, att i Söndagsbladet, medan det sålunda utgjuter sin galla mot reformvännårnas pluralitet, icke ett ord säges emot reservanternäs bekanta kontraprogram, som likväl är vida mera inskränkande för arbetsklasserna och illiberalt, än denna pluralitets? 8) Hvaraf härleder det sig sluteligen, att Söndagsbladet, dit författarne af den förut omnämnda inbjudningen till en klassvalspetition inlemnat sin skrift med de urdertecknade namnen, uti mycket artiga termer krumbugtat för denna petition, eburu det är bekant att de mest notabla ibland de personer, som undertecknat densamma, hittil!s varit ansedde långt mera såsom motståndare än anhängare al representationsreformen i allmänhet? Dessa frågor äro, tåsom hvar cch en finner, afså ipgripånde vi ti och för bedömsndet af Söndagsbledets roll, att det svårligen kan undandraga sig deres besverande, så vida det vill visa sig angelöget att bibehålla en skymt af blygsel. a— VÄ osem sSmmmmnesNNNHNNnNNNSN