Följden blefvå att 1 skålp, gröft kläde, som med hos bss vanlig bredd, kån aötsgas motsvara 4 aln, och hvärs värde högst. får uppskattas till. rdr.2 banko, då bure en tull af 75 proc. Det ligger dock för öppen dag, att en tull af 75 procent är att anse fullkomligt lika med förbud, och frestelsen till tullförsnillning blir hardt när oemotståndlig, desto heldre söm den i samma ögonblick ser sig väl tolererad af den med lagöfverträdelsen gäckade konsumenten. Ett lika otillfredsställande resultat, ehuru i en alldeles motsatt rigtning, inträffar ock genom den fixa tullen med det fina klädet. Ett skålpund fint kläde, motsvarande ungefär 1:y, aln och hvars värde minst får uppskattas till rdr 40 bko, erbåller då endast 45 proc. skydd, el ler 4 rdr per aln, då det grofva åtnjöt per aln 4 rdr 24 sk. banko. Men med ett sådant skydd kan dock icke ännu den fina fabrikationen i Sverge bestå, utan måste se sig undanträngd af utlandets. Meningen kan likväl icke vara att den grofva och medelfina delen af vår inhemska klädestillverkning skall njuta ett mindre skydd än den fina. De äro ju alla syskon och förtjena en lika omvårdnad! Här måste alitså sökas andra grunder för förtullningen, om densamma skall motsvara det uppgifna ändamålet. En tillförlitlig basis för denna frågas behandling hoppas vi kunna antyda. Hufvudsaken blifver neml. den att tullbestämmelsen blifver på eti rättvist sätt afpassad efter varans olika värde, så att det gröfre fabrikatet bär en lägre tull och det finare högre. Såsom axiom måste här kunna antagas, att den fina ullen ger ett fint garn och den grofva ett groft. Om man således anställer en beräkning öfver trådarnas antal per tum i ränningen, visar sig att det fina klädet räknar ett större antal trådar och det gröfre ett färre. På detta sätt kan man lätteligen leda sig till klädenas klassifikation vid förtullningen. Då vi förut uppgifvit att värdet pr tb varierar från rdr 2 bko till 40 bko, erbjuder sig lämpligen en fördelning i 5 klasser. Till 4:a klassen räkna vi då de kläden, hvilkas värde är rdr 2 bko pr E. Deras kännetecken är att kjettingtrådarnas antal pr tum icke öfverstiger 20. Tullen blifver då efter 25 proc. pr bko — 24. 2:a klassen värde pr I 4 rdr bko, trådar pr tum från och med 24 till och med 30, tull pr B oo ss ss EE 3:e klassen värde pr I 6 rdr, från och med 31 till och med 40 . . . .s .s 4:e klassen värde pr I 8 rdr, från och med 414 till och med 50 . . ss ss ss s ss BA 5:e klassen värde pr I 40 rdr, öfverstigande öOprtum. . . . ss ss ss so 0 2 24. På detta sätt uppstå 5 olika klasser efter olika tr rwvrev ri rrgSngn annv FTipR neNnNaY 500 Pe aANPINTNPINATA NAMNET finhet och värde. t 4:a klassen tullen pr BK . . . rdr bko — 24.le 2:a d:0 oc. oc 1: — 5:e d:0 os et 1: 24 4:e d:o 8 0 vv — 5:e d:d . 2: 24. Om nu en medeltull häraf sökes, så blifver den rdr 4: 24 bko pr I, eller densamma hvilken vi nyss förslagsvis framställde såsom enhet för allt kläde och hvaraf vid tillämpningen så ofördelaktiga resultater visade sig. Ingen lärer således bestrida att samma tullsiffra, rättvist tillämpad efter varans olika värde, bättre motsvarar det sökta ändamålet. Men om ock denna sidan af frågan hvilar på en så orubblig grundhval, att alla anfall deremot måste betraktas som orimliga äro vi dock förvissade att flera inkast rigtade åt andra sidan icke skola uteblifve. Man skall t. ex. invända att en sådan klassifikation icke låter verkställa sig; att nödiga kontroller icke kunna uppställas; att tulltjenstemännen derigenom pålåggas en ökad börda, den de icke förmå bära. Till och med pluraliteten af vår. fabrikssocietet, som adopterat sjelfva principen och inför E. K. M. föreslagit 3 klasser, har icke vågat uttaga steget och derigenom gjort sig saker till en ganska stor motsägelse, då den uttryckt sin önskan om ett skydd af 23 proc. och dock tillåtit sig föreslå lägsta tullvärdet till rdr 4 bko pr . Vi våga dock förklara hela denna operation för ytterst enkel. Dertill fordras endast den obetydligaste af alla konster neml. förmågan att med ett lämpligt instrument borttaga den så kallade lofven å klädet, så att en liten fläck blifver trådbar, och sedan med tillbjelp af ett förstoringsglas räkna till 50. Under denna räkning hittar man snart, genom det utstakade tumsmåttet som innesluter trådarnas antal, till hvilken klass det förtullade klädet hörer. Att här vilja påstå det svårigheten ökas genom klassernas utsträckning, från 3 till 5, är en bitter ironi mot tulltjenstemännen och: gör resultatet med 2;:delar sämre. Kontrolterna förexomma oss lika enkla som sjelfva klassifikationen. Vi föreställa oss blott att tulltjenstemännen i närvaro af något ombud för fabrikssocieteten, i fall E. K. M. täckes bifalla den derom i underdånighet framburna anhållan, genast på stämpelsedeln anteckmnar den vigt och klass, hvarefter klädet blifvit förtulladt. Föreskrifver nu lagen ett allvarligt ansvar för hvarje underslef, torde vi kunna vara fullkomligt lugna. Det är visserligen hårdt att nödgas öka tulltjenstemännens mödor. Men ännu hårdare synes det dock oss att man vid de kontroller som erfordras måste rådföra sig med deras beqvämlighet.. Det kunde lätt förvirra begreppet om ändamål och medel. — En god utväg att afböja dessa farhågor, så vidt de röra tulltjenstemännens otillräcklighet att medhinna sina åligganden, erbjuder sig imedlertid genom att öka personalen. Vi våga dock hysa den förhoppning, att det icke hastar med sådan åtgärd, ty i den -stund E. K. M. kunde finna för godt att låta den vigtiga förändringen inträda ungefär på det sätt, i den ordning och under de vilkor, som af oss i underdånighet blifvit framställde, skall en ny dag af bopp och förtröstan uppgå för den svenska manufakturisten. Det skall då blifva E. K. M. förbehållet det sköna verket, att med varsam hand omflytta den tynande telningen från den jord, der han icke längre finner tillräcklig näring, till en naturligare mark, der dess rötter kunna gå på djupet och med osviklig kraft uppbära stammens rika krona. Så skall hon uppspira till etwt herrligt träd, — det svenska folkets älskling ocb stolthet, — och i dess vederqvickande skola från slägte till slägte tusende munnar välsigna honom som planterat detsamma. Med djupaste undersåtlig vördnad, nit och trohet framhärda St. A. EK. E. K. M:ts allerunderdånigste och tropligtigste undersåter. Underskritter.