Aftonbladet – 13 maj 1848, sida 3

juppdaga en mänpgd apparater, genom hvilkas finnande de kriogstrykande personerna blefve så komprometterade, att i vårt land intet mera stod för dem att uträtta. Nog har man ofta hört klaga: öfver, att utlänningar suga penningar ur landet, men då det sker på omtalta sättet, då må klagan ega full befogenhet. Z ed RAÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. M. Trouillet, cenne honnette fransman, som under den förflutna säsongen nästan på egen bekostnad roat Stockholms förnäma societet, skulle ändå, efter hvad nu visar sig, icke alldeles för ro skul besöka björnarnes) land: han har nyligen råkat ut för tvänne sådana vilddjur. Den ena björnen är kongl. teaterns pensionskassa, hvars roll mycket gentilt utföres. af br Almlöf: han yrkar helt artigt att M. Trouillet måtte passförbjudas till dess han till -kassan utbetalt den i en gammal författniog stadgade afgiften 2 rdr bko för hvarje af de 23 representationer, den franska t:uppen gifvit på mindre teatern. M. Trouillet känner till den åberopade författningen, och hade för de spektakler han lät uppföra i La Croiv salong ganska riktigt erlagt tributen; men han förmenade att representatlionerna ä Mindre teatern skulle vara befriade från en sådan afgift, åtminstone erlades den icke af hr Torsslow: och M. Trouillet ville således ej heller underkasta sig densamma. Kopgl. bofkapellets pensionskassa, som enligt författningen kunde bhbafva framställt samma anspråk, som kongl. teaterns pensionskassa ville göra gällarde, hade afstått derifrån; detta var ännu ett skäl. Hr Amlöf gratulerade hofkapellets penslomskassa, att den kunde göra en sådsn uppoffring; men teaterns pensionskassa vore ej i den lyckliga belägenhet att kunna efterskänka sin rätt, och derföre fortsattes påståendet. M. Trouillet anhöll då i polisen, der målet var anhängigt, att han, för ait icke blifva uppebållen i sin resa, måtte få ställa antoaglig borgen för den fordrade summan, då tvistefrågans utredning sedan kunde öfverlamnas åt domstol. Häremot hade hvarken öfverståthbållareembetet eller hr Almlöf något att anmärka. Den andra björnen är hr ryttmästaren Gustave Backman; han vill hafva 200 rdr bko i ersättning för en mängd bestyr, dem han haf: för M. Trouiliets skull. Härpå svarar M. Trouillet ungefär som hans snillrike landsman Montesquieu, att små tjenster underhålla vänskapen: han hade, under ryttmästaren Backmans vistande i Paris för några år sedan, gått denne vänskapligt tillhanda i åtskilligt, så att hr Backmans besvär vore på förhand längesedan betalt. Hr Backman var icke benägen att godkänna detta qvittningsanspråk. Han har erhållit hänvisning att stämma M. Trouillet till vederbörlig domstol. , — En fiskköpardräng, eller hvad det annars kunde vara för en figur, förekom i går i polisen, att stå till svars för fylleri och oljud. Han nekade, och tillade med en skroflig ölstämma: är det så, att ni kan förevita mig något fel, mina vänner, så må ni bevisa det, mina vänner! Af den tilltalades skick och ton dömde herr polismästaren att ban (fiskköparen) äfven nu vore något beskänkt. Nej, min vän! svarade fiskköparen. Polismästaren anmärkte vidare, att karlen onekligen hade rätt i att bevisningsskyldigheten om den åtalade förseelsen ålåge åklagarne; hvarpå fiskköparen inföll, att rätt och sanning i hvarenda skrynkla vore just hans önskan och begäran. Slutligen anförde han till sitt försvar, att om han vid det angifna tillfället ej stått riktigt stadigt på benen, det kommit sig deraf att han vore låghbalt, ömfotad och plågad af skoskaf, Målet fick anstå för bevisnings anskaffande. — I anledning af berättelsen 1 gårdagsbladet om en falsk 400 riksdalerssedel, som skulle vara så väl efterapad, att den i sjelfva banken blifvit emottagen såsom äkta, har redaktionen blifvit anmodad meddela till rättelse den upplysningen, att ifrågavarande sedel väl är vorden till rikets ständers bank inlemnad, men att vederbörande kassör derstädes genast upptäckt sedelns falska beskaffenhet, hvarefter ransakning i målet förevarit hos bankens understyrelse, som anmodat bankens fiskalsembete att föranstalta om undersöknings anställande inför kongl. po!iskammaren.