Aftonbladet – 13 maj 1848, sida 2

FRÅGOR TILL SÖNDAGSBLADET. (Forts.) 3) Hvaraf kommer det, att Söndegsbadets utgifvare, som Önskar anses för en vän af arbetsklassens rättigheter, tagit till medarbetare en person, hvilken i många år varit en bland de mest afgjorda och listiga motståndarne till reformernas sak? 4) Hvaraf kommer det, att Söndagsbladets utgifvare, som vill hetas vara en vän af arbetsklassenps rättigheter, icke med en en bokstaf omnämnt eller förordat Aftonbladets förläggares L. J. Hjertas vid riksdagen väckta motion, om upphäfvande af busagan, eller samma riksdagsmans och br Cederscbjölds yrkande på en mera vidsträckt omsorg från det allmännas sida om fattigvården, utan tvärtom fyller en större del af hvarje Söndagsblad med de bittraste anfall emot br Hjerta och Aftonbladet? TI sitt föregifoa nit för arbetsklassen i representationsfrågan rar Söndagsbladet nu yrkat, att jemväl alla tjenare böra hafva valrätt. Detta må vara; men månne det kan vara Söndagsbladets mening, att tjenarne skola utöfva denna valrätt och likväl qvarstå under husagan? Denna fråga synes serdeles angelägen att få besvarad, likasom vi öfverhufvud önska få veta hvad Söndagsbladet tänker om hr Hjertas nyssvär da båda yrkanden till arbetsklassens och de nödställdes förmån. 5) Hvaraf kommer det, att Söndagsbladet, sedan det så plötsligt uppträdt till försvar för de i flera afseenden dyra åtgärderna till lugnets återställande med militärmakt, på samma gång söker motarbeta idben om ett medborgargardes bildande, hvilket åsyftar ordningens upprätthållande genom bufvudstadens egna innevånare? Hvad är orsaken att Söndagsbladet visat en sådan ilska mot denna ide, att det till och med sökt kasta åtlöje derpå genom en karrikatyr i träsnitt? Hvarifrån kan det härleda sig, att Söndagsbladet söker att intaga sjelfva dräggen af massan emot detta förslag, genom insinuation att afsigten blott vore att väpna de bättre kläddap mot de ,sämre klädda, ehuru naturligtvis intet hinder existerar, utan det tvärtom synes följa af sig sjelf, att den ordentlige och välfrejiade arbetaren mycket väl kunde deltaga i ett sådant nationalgarde och derigenom intresseras för ordningen? År icke detta ett bevis på dubbel falskhet bos Söndagsbladet, både i afseende på dess fö-egifna nit för ordningen och för den arbetande klassen; och att det blott är den egentliga dräggen, för hvars gunst det kryper, på samma gång som det med sin smuts söker öfverhölja arbetarnes sträfvande till sann medharvraanarllahat 9