Aftonbladet – 13 maj 1848, sida 2

sök STARR SURPMEUAS SAVE) Les mv RAR pril, yttrat bland annat: patt krig väl vore eti nolycksdigert ord — — men det finnes något spnu dyrbarare än egendom och menniskolif: det är rättvisans sak. Det är rättvisan som kan göra äfven kriget beligt, och stämma alla ädla sinnen för nödvändigheten af dess företaganden. Derefter pistår Dagbladet, att A. B. redan den 2 Ms3j började att taga tillbaka hvad det sagt fyra dagar föruts Härefter frågar Dagbladet huru sådant kan förklaras, och svarar derpå sjelf följande: Jo, endast på det sätt, att alldenstund A. B. och D. A. vilja, kosta hvad som helst, göra opposition mot regeringen, så följer deraf tydligen, att en åtgärd kan vara mycket riktig och önskvärd innan regeringen vidtagit, eller så länge den kan anses tveka att vidtaga, densamma. Men sedan regeringen fattat sitt beslut, samt det blifvit en regeringshandling, då duger det alldeles icke, utan måste utan skonsmål klandras och fördömas — ty eljest kunde det ju misstänkas, att man icke vore en sannt patriotisk och radikal oppositionskarl!! Och hur ginge det då med gunsten hos vissa stora och små kolleger? Men för den som lugnt betraktar öfver händelserna kan ett sådant handlingssätt svårligen få någon annan titel, än att vara en högst miserabel politik.n Det lärer vsra svårt för den, som läser här! citersde yttranden i Dagbladet, att föreställa sig annat, än att Afionbladet i artikeln för den 28 April ropat på krig, eller rådt regeringen der-, till, men slagit alldeles om till moisatsen några l dagar derefter, seden regeringen fattat sitt be-l: slut,. Det ena påståendet är likväl lika grund-! löst som det andra. Först och främst var nem! ligen icke något beslut af regeringen köndt eller 0ss veterbgen fattadt den 2 Maj att förklara krig, och det så mycket mindre, som vi ännujs ej känna till något sådant beslut. Aftonbladetlr har således icke kunnat göra opposition emot! regeringen för en åtgärd, com denna icke vid! (! L L f j f tagit. Men det lilla giftet och illviljan i Dsgbladets artikel visar sig tydligare, då läsaren ihågkommer, ait Aftonbladet i går yttrade den åsigtep, alt nationen efter den förklsring soc blifvit lemnsd, det regeringen icke ämnade omedelbart blanda sig i Slesvigska frågan, hade en moralisk förpligtelse att understödja dess demonstrationer genom medels beviljande. ( För det andra och ännu lingt mera framlyser likväl Dagbladsförfattsrens oärfighet uti det sätt hvarpå han citerst sjelfva Aftonbladsarti-: keln för den 28 April, alldeles i Söndagsbladetsl. marr, då ban såsom ett bevis på Aftonbladets! åsigt i det positiva af frågar, endasi framdraf j L l 4 ! git den allmänna satsen, aut det flones tillfällen då man för rättvisans skull icke får se på de uppoffringar som ett krig kan medför:; men deremot reed fl:t utelemnzt det eftertölj:nde, som innshåller Aftombladets åsigt i sjelfva frågan för dagep, och hvarur vi, till erinran för läsaren, citera nedanstående: Men vi måste tillstå att det, oaktadt de sedna-: ste hotande nyheterna, ännu i detta ögonblick synes oss otroligt, att krigslågan emellan Preussen och Danmark skall kunna utbryta på allvar, så framt neml, de öfriga makterna använda sitt inflytandel! 4 Å att förekomma densamma utan behof af svärdsslag) ——— Vi upprepa derföre, att vi icke kunna se någon annan anledning till den hotande och inför folkrätten föga hedrande ställning, som Preussen och tyska förbundet intagit, än antingen att Tyskarne i allmänhet ännu äro vilseförda i afseende på frågan om der statsrättliga förhållandet emellan Danmark och Slesvig, och derföre låtit hänföra sig af sitt exalterade nationalitetsbegär, eller ock att en djup maccbiasammans. Men i hvilketdera fallet som helst är det icke tänkbart att ej en upplysning om shkens rätta skick, vunnen på underhandlingens väg, bemedling af de öfriga makterna och förd m hörigt eftertryck, skulle vara tillräcklig att krigslågan och återställa Slesvig åt Danmark. —— — Det bör således icke vara tvifvelaktigt på hvilken väg svenska regeringen i första hand skall kunra — om den uppträder med all den kråft som omständigheterna påkalla — för närvarande verka ett oberäkneligt godt, icke blott för Danma utan äfven för hela Europas. Vi betvifl icke, att vår konung redan på diplomatisk yäg vidtagit verksamma åtgärder, tjenliga att befotdra ett sådant ändamål, åtgärder hvilka ej kunna såkna en framgång, som skall förvärfva honom rätt) til en! erkänsla från Danmarks sida, hvilken sannolikt skall bära de mest fördelaktiga frukter för de skandinaviska rikena gemensamt, och således äfven för Syerige i en framtid. — — — å Om vi äfven sjelfmant medgifva att värman och sympatien för de förorättede denskarnss sak vid underrättelsen om tyskarnes inbrott i Slesvig bänförde oss atti sfseende på omdömet cm sjelfva den slesvigska tvistefrigan il förväg för en blifvsnde pröjning taga för giffet, att Danmark har fullzomligt rätt ialla binseenden, hvilket vi boppas ännu må visa rig sf utgingen, men kanske var förbastadi att vilja genast afgöra, så behöfver man hkväl blott läsa innantill för att ee, det A. B. icke den28 April yrkat på krig, utan tvärtom utirygkt en till visshet gränsinde förmodsn, att detta för 085 borde kunna undvik:s, och tvisten kunna elitzs genom en beredling, understödd al en kraftfull demonstration. När detta nu är precist samma åsigt som regeringen följt, kurtu kan Dagblsdsförfattarer då vara så cgenerad för sänningen att påstå, det A. B. i denna ssk drifvits af något begär att göra opposition emot något steg,som regeringen hittills vidtagit? Är det möjl gt alt tärke annat, ön att penniåktaren I Degbladet är någon person, som söker alla möjliga medel att å ena sican per fas et nefas få utösa emot A. B. en opåkallad barm, hvars Orsak är oss obekant; och på andra sidan ställa sig ini den nya ministtrens gunst gencm att söka inbilla den att Aftonbladet drifves af oppositionsbegär quand måme. Att få framstå såsom en försvarare af den orättvist föriöjde är naturligtvis alltid en fördelaktig position. Allt detia må nu gerna vara för vår skull, men Dagbladets förläggare borce hafva omdöme nog för att tillbilla sina medarbetare, att icke för bvad ändamål som helst tillåta sig så grofva falszrier, Isom det bär påpekade. Vi rekofnmendera derIföre författaren deraf till en sträng tillrättavisning.