Aftonbladet – 13 maj 1848, sida 2

spfÅ rt dena såsom e:t bevis, 1 hv.lken grad detta steg skulle sakna Danmarks bifall. I offentliga blad: hade dessa yttranden blifvit misstyddz, sorh om Hans Majestäts personliga sinnelag väl torde vara af en 2nnan beskaffenhet; friherren upprepar derföre hvad han på det mest autentika sätt, gom ske kunde vid ofvannämnde tillfälle, framstzllde för den höga förbundsförssmlingen vid:framlöggandet af den kongl. förklaringen f den 24 Mars, nezsligen rtt H. Maj:t lika litet hade rätt, som mokt eller vilja, att införlifva Slesvig med det Tyska förbundet.g Liksom konung Fredrik VI vid förbundets stif-lt telse icke deltog deri, hvad Slesvig beträffar,le emedan han hvarken kunde eller ville det, på g samma sätt och af samma orsaker hafva konungarne Chbristisn VIII och Fredrik VII icke hel-s ter någocsin varit annorledes sinnade. Friherren hade således varit så långt ifrån att vilja antyda något annat, att han, om så hade varit, ! skulle hafva yttrat något som lika mycket stred ! mot hans insiruktioner som mot sanningen. q Om nu också en fortfarande förbindelse medlt bertigdömet Slesvig bar blifvit hertigdömet Holstein lofvad, så kan den kongl. regsringen dock af denna grund så mycket mindre medgilva tör-! bundet nigon inblandning i Slesvigs inre ange-l! I N , L x nm ma mm -— Be om a äv lägenheter, sora deita hertigdömes garanterade förbindelse med Danmark, i fall konseqvensen fullföljdes än längre, skulle sätta förbundet i tillfälle att med ssmma befogenhet utöfva inflytande på Danmarks inre förbållanden cch göra fordran gällande äfven på dess införlifvandel med förbundsgebiete. ) Deremot ligger det klart och kan med ofentliga handlngar bevisas, att förbundet aldrig varit medgifvet någon kompetenai i afseende på L Slesvig, och att förbundet hittills sldrig ens! gjort anspråk på någon sådan. När förbundet all fördel för sin förmenta kompetens åberopar sig förbuncsbeslutet af den 147 S:pt mber 1846, så ligger haruti just beviset på motsatsen, enär konungen, med uteslutands af hans egenskapt såsom hertig af Slesvig, och endast såsom her-g tig af Holstein och Lauenburg, dervid kommit Ah 1 betraktande; men hvad som derräst på det!s forrligaste och uttrycksligaste sätt visar, att föri bundet aldrig förr har gjort anspråk på meraL! ) 1 I j r vämnde kompetens, är hela förbundsförhandlingen för år 4825, angående hemställan från prelater och ridderskap om bemedling till återupp1 rättandet af der.s landtständsrförfattn ng. Vid bemölde fö; handling blef nemligen hertigdömet Slesvig uteslutet från all: deltagande, och förslarades särskilet från Preussens sida den 40 Juli 1825, ord för ord: vatt det af reklamanlerna önskade upprätshållandet af hertigdömet Holsteins förbindelse med hertigdömet Slesvig i en och samma ständerförsamling , hvilsken förbindelse, efter hvad det uppgifves, år 1816 skall vara bland annat bekräjtad, såsom nen väsendilig beståndsdel af Holsteins ständer3 ( E l 1 l nrättigheter, äfven om man icke tagsr ibetrak-k tande de betänkligheter, som i öfrigt kunna I t l ) I I e l ! g I nuppsltå häremot, redan af den orsaken icke när et föremål hvartill någon tänkbar inverkan från förbundets sida kan sträcka sig, natt heriigdömet Slesvig icke hörer till de tyska pförbundslånderna och derföre ligger helt och. nhållet utom förbundets förfogande.n Utom en snpmärkning, at!t den kongl. regeringen anser en adwinistrativ förbindelse mellan Slesvig och Holstein, baserad på förutsättningen om begge hertigdömenas förblifvande tillsammans under den kungliga spiran, förklarade friherren ytterligare, å regeringens vägnar, söljsnde: a) Slesvig, som sldrig har utgjort en del af Tysklend eller af förbundet, b-finner sig i oupplöslig förbindelse med Danmark, och denna förbindelse är garanterad af stormakterna, nemligen af Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Österrike. Konungen är eå!edes fullkomligen berättigad att upprätthålla denna förbindelse och försäkra den mot uppror, hvarjemte H. M. imedlertid bar för afsigt att på möjligaste sätt beskydda Slesvigs sjelfständighet. b) I den utveckling till en fullkomlig ombildning, bvari det tyska förbundet befinner sig, skola de enskilda förbundssteterna, isamma mån som Tysklands enhet befästas, komma att, med uppoffring utaf en väsendtlig del af deras sjelfständighet, antaga karakteren af förbundsprovinser. Imedlertid är konungen fullkomligt beredvillig att äfven från sin sida biträda en sådan reorganisation, hvad Holstein och Lauenburg beträffar. Men ju fastare dessa hertigdömen derigenom slutas till förbundet, desto svagare måste i samma mån de band blifva, som fästa Holstein vid Schlesvig. c) Angående arfsföljden i Holstein existerar visserligen tvifvel, som en gång kunde bafva till följd detta hertigdömes skiljande ifrån Schlesvig. Ehuru innerligt konungen än önskar (yttrar friberren vidare), att genom alla de lojala medel, som stå honom till buds och särskilt eoom underhandlingar med de rätta vederbörande, se denna ovisshet häifven och en fort-!) farande personel unien med Holstein försäkrad, så ligger det dock H. M. framför 2lit om hbjerle tat att undvika äfven skenet af att genom dent n2 unions upprätthållande på ringaste sätt göra ; s l Å I a a a Sa Aa 7 rn rt et någons rättigheter afbräck, bvilket ju skulle ske, om man genom ett makispråk uttalade de begge hertigdömenss eviga oåtskiljbarhet. För så vidt Förbundet bar yrkat återställandet af status quo ante och i detta fall lofvat sn bemedling, så kunde H. M:!s regering följakiligen erdast förstå status quo ante så, att den inträdde när Konungen såsom hertig af Holstein åter befunne sig i fullkomlig hesittning af sina suveräna rättigheter. Återstöllendet af den lagl-ga ordningen och det inre lugnet är det första vilkor för ett politiskt ordnande af ömsesitiga förhållanden. Förbundets kall var det, till följd af de bestämmelser som utgöra dess rätt, att medverka till att upproret i Holstein undertrycktes och att konungen, sisom hertig, blef åter insatt i fullt åtnjut:nde af sina rättigheter; först cå skulle status quo amfo hafva varit stt hateslkta gågam åÅterc:atld