Aftonbladet – 12 maj 1848, sida 3

oo Crn RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. 977 — En fattig arbetskarl vid namn Johan Lundgren fannsi går förmiddags hängd i sin bostad vid Kocksgatan på söder. Han hade på sednare tider af sjuklighet varit oförmögen att arbeta; detta bekymrade honom mycket, och han hade vid flera tillfällen för en god vän yttrat lust att afhända sig lifvet: han tyckte det vara svårt att bero af sin hustrus arbete. Denna stackars qvinna, med ett minderårigt barn och ännu ett under sitt hjertä, gick i hjelphus, och var just sysselsatt vid en tvätt, när hennes 9årige son kom och berättade henne att Hans pappa var död — gossen hade vid sin hemkomst från skolan gjort den sorgliga upptäckten — men hustrun hade icke styrka att se den aflidne. Fremmande personer hade tillkommit och sönderskurit snaran, som bestod af några snören, hvilka den olycklige trädt genom en märla i taket. En åderlåtnirg hade blifvit försökt, men utan framgång. — För några dagar sedan inkom en ung arbetskarlshustru Christiernin i ett kök i Räntmästarehuset och efterfrågade någon persons adress; sedan hon fått svar på sin fråga, samtalade hon en-stund med pigan, som :hon kände, om al!ehanda ämnen; och under det pigan var ute från köket, :aflägsnade sig hustru C. Sedermera saknades der ett halft dussin silfverteskedar. Hustru Christiernin, som en gång förr varit tilitalad, togs i-förhör, och skulle dervid, efter hvad målsegarinnan, en fru Östberg, uppgifver, hafva under knäfell och tårar erkänt tillgreppet och bedt att frun ej måtte göra henne olycklig. Fru Ö. hade, af medlidande med den felsktiges man, som visade sig ängslig och blygselfull öfver hustruns beteende, lofvat förlåta henne, blott hon ville skaffa det stulna till rätta. Den tilltalade åtog sig det; men när hon sedan fått besinningstid och öfverlagt med mannen, nekade hon ihärdigt till tjufnaden, och syntes taga saken. mycket lätt. , Vid polisförhöret vidblef ; Christierniniawt bestrida tillgreppet, och påstod att fru Ö. förklarat att hon ej brydde sig om att återfå skedarne, men med löfte om ett par riksdalers belöning åt Christiernid, blott hon ville erkänna sig skyldig, förledt denna dertill. — En visitation i makarne Christiernins bostad kommer att af polisen anställas; målet är uppskjutet. — En skeppare, Petter Södergren från Rådmånsö, har för polisep framställt angifvelsb emot förra polisuppsyningsmanpen J. E. Olsson, för öfverfallande. Det skulle hafva egt rum i förrgår, då en för Södergren obekant person narrat in honom på källarmästaren Rosanders, vid Qvartersgatan belägna krog, som hyres af Olsson; der hade skepparen kommit i spel med några abdraobekanta och förlorat 25 rdr; ocb när han sedan frågade värden Olsson efter de fremmandes namn, skulle denne hafva svarat med hugg ch slag, hvaraf blodvite följt. Olsson nekar att spel vid nämnde tillfälle föröfvats å hans krog; om öfverffallandet uppger han, att skepparen varit rusig och slagit ner åtskilliga saker i krogrummet, hvarföre Olsson tillrättavisat honom med en reel örfil, så att han surrade omkring. några hvarf. Målsegaren var icke tillstädes i dag, då denna såk: förekom; för hans hörande uppsköts målet. — Källarmästaren Rosander, förre betjenten Åkerman och förre fångknekten Rydqvist äro angifna att hafva å f. uppsyningsmannen Olssons nåringsställe genom falskt kortspel beröfvat en skeppare Matts Mattsson 8 riksdaler banko; detta spel skulle bafva egt rum samma dag det ofvan omförmäl!da uppträdet med skepparen Södergren passerade. De tilltalade. hade icke rättat sig efter första Kallelsen till polisen-i dag; målet blef således uppskjutet. — Åter har en falsk hundrabankosedel kommit i dagen; den synes, likasom de nyligen anhållna, vara af den Hellborgska tillverkningen, men är så mycket bättre gjord, att den falska sedeln i sjelfva banken. blifvit -emottagen såsom äkta. En obekant karl hade lyckats få bortvexla sedeln i en lärftsbod, hvarifrån den sedan blifvit skickad till banken. — Stadsvakten hade i går afton i en rännsten vid Österlånggaten funnit en öfverlastad mansperson, som i polisrapporten uppgafs vara fortepianospelaren. Karlen hade i sina unga dar varit elev vid musikaliska akademien, men på sednare åren kommit på decadence. Han bestridde att han i går varit rusig. Hans blåslagna öga syntes dock bära vittnd emot honom, åtminstone hade han svårt att förklara huru ban fått den åkomman: det hade gjort ondt i pannan, sade han; han vissteicke hur det gått vill. Målet fick anstå. — Trädgårds-eleven Lind, hvilken, genom uraktlåterhet af nödiga försigtighetsmått, i går satte en liten flicka i fara att blifva ibjelslagen af ett träd, som höggs ner vid Carl den trettondes trorg, blef på stället straffad för sin vårdslöshet; han erhölls nemligen af det fallande trädet flera svåra åkommor