Aftonbladet – 12 maj 1848, sida 3

So brukssk ola. Hr Palz er talade för afslag, hrr Valley, E. G. Lindström och Wern för bifall. Hr Norin ville att hos K. M:t skulle anhbållas om understöd för Sjögestad sf anslaget för landtbrukssizolor i alimänhet. Hrr Lagergren och Almgren icstämde med föregående talaren. Beslut fattades i enlighet med hr Norins förslag. Hr Norin föreslog att inbjuda öfrige stånden ati deltaga i beslutet. Hrr Kock, Valley och Schiran talade häremot. Hr Lagergren understödde inbjudningen. Vid votering antogs inbjudningen. Lagoch Ekonomiutskottens betänkanden N:is 1—410 föredroges och godkändes, med undantag al JE 2, med afslag på hr Hjerias, Lars, och riksdagsfullmäktigen Gustaf Glads motioner oin afskaffande af husage. Hr Schartau talade för bfall åt motionerne. Klagan öfver nutidens tjenstefolk härrörde oftast från husbondefolkeis inhumana bebandling af sina tj-nare; begärde återremiss. Flere instimde. Hr Winge talade i samma syfte. Hr Billström sade lagen tillstadde blott måttlig husaga, Men huru ofta vunres rättelse, om agan öfverskred måitsns gribser? Hr Tau-on sade, att azgen icke tillräckligt skyddade tjenarne emot bård behandling. Hr Woehlund hade äfven gillat motionerne. De, som med hugg och slag behandlade tijentebjon, fiigo alltid dåliga tjenare. Hr Fagerberg försvarzde betänkandet. Hr Lagergren trodde hussagan, sen sederna mildrats, ej oftz komma i fråga, men så långe bränvinet öfve:flödade, kunde husagan svårligen bortiagas. Värre vore att bortköra tjonare, än att aga dem. Hr Sjöquist trodde husagan svårligen kunna undvikas för lärlingar. Hr Bjuhr bekiagade den husbonde; som behöfde aga sina 1jenare. Hr Almgren trodde lämpligast att ej begagna aga; fabrikanterne befunno sig bäst al att aga ej användes på fabriksarbetarne. Hr Indebetou fann ej svårt att få tjenstefolk, som ej bzhöfde agas. Familjförhållande egde rum mellan allmogen och dess tjenare och der kom agan nästan icke i fråga. Måhända behöfdes för städernes skull snarare det:åsyftade afskaffandet. Hr Borg ansig, att man aldrig behöfde bära hand på tjenare; fann allt utdelande af hugg -och slag vidrigt. Hvar vore gränsen för husagan? Hr Brinck: På husbonden berodde burudant tjenstefolket vore. Rättvisa och jeronhet gjorde agan öfverflöd:g. Betänkandet återremitterade-. — Bondeståndet företog i går e m. Statsutskottets utlåtande, angående det serskilda kreditivet, till afgörande. Sahlström bemstälde huruvida icke de ledamöter af ståndet, hvilka deltagit i Hamliga utsiottets öfverläggningar, täcktes, innan diskussionen började, meddela de upplysningar i frågan, de trodde sig berättigade att afgifva. Då flera af ståndet instämde bärutinnan, fick Heurlin ordet och yttr2de att han äfven utan uppmaning ansett sig pligtig tillkännagifva det som i förevarande fråga blifvit lofgilfvet att meddela. Ryssland, England och Frankrike hade genom traktat garanterat Danmark för Slesvigs och Holsteins bibebållande, hvadan Kongl. Maj:t snsett sig icke böra inlåta sig i kriget så linge det fortior på dessa orter, men funnit, att, i händelse fienden intringda på Jutland och öarne, Sveriges ära derigenom komma att sättäs på prof, och i detta afseende funnit aödigt att göra sig beredd på försvar. Kongl. Maj:t egde enligt grundlagenrätt att förklara krig och sluta fred, hvadan K: M. visat en nådig artighet mot rikets:ständer,då han ändå velat inbemta deras tankar om denaa vigtiga! fråga. Våra bröder på andra sidan sundet äro förenade med oss genom gemensamma seder, gemensamt språk — deras sak är helig och då våra förfäder i slika händelser så ofta vågat allt, böra äfven vi göra något; men i tid, ty intet sgonblick är att förlora. — Vice talmannen Nils Pehrsson, äfven ledamot 2f Hemliga utskottet, åberopade Heurlins yttrande, samt hoppade: det enhvsr väl skulle finna det högst nödvändigt att Sverige biträdde de nämnde makterna; garanti. Ändamålet med de tillämnade rusiaingarne vore visst icke att Sverige skulle söka att bibehålla Slesvig och Holstein under Danmark, men det borde dock vara beåredt att i händelse af bebof, lemna sin granne en bjelpsam händ. Sahlström; som härefter återfick ordet, trodde att den srme, som komme att sammandragas, borde användas endast till danska! öarnas försvar cch hoppades det Kongl. Maja betingade riket ersättning för rustningarne på något annat hill, t. ex. England. Äfven önskade tal. att Kong. Maj:t ticktes i sådan händelse betinga uppbäfvande af tullafgifterna i Sundet. Det vore det enda vilkor tal: ville utfästa för beviljande af den sökta bjelpen, hvilken väl ingen svensk man i öfrigt ville neka sina så försåtligt angripna danska bröder. — Erik Matts Maitsson deremot bastridde allt bistånd åt Danmak, och ville endast bevilja något anslag för den händelse, att visjelfva blefvo sotade; yrkade äterremiss. Så äfven Rutberg. L-rs Larsson ansåg att Rikets Ständer, i ovissbet om hvad slags hjelp eller biträde som blifvit äskadt, icke borde bifalla det framställda förslaget. Om ständerna deremot, med afseende på den närvarande politiska ställningen, lemnade 2 millioner till nödvändiga rustningar, så vore ej dermed kriget förklaradt, och tala-, ren stadnaade slutligen vid det beslut, att ut-) åtandet borde återremitteras med begäran, det! utskottet ville tillstyrka så mycket, som kunde. anses behöfligt för att, om så påfordrades, sätta ! försvarsverket i skick. Tobias Lind ville, under förutsättning att Kongl. Maj:t till landets fördel snvände den äskade summan, gifva sin! röst till bifall åt utlåtandet. Matts Persson talada för bifall; äfvenså Petter Person, hvilken , biföll på de af Sahlström anförda skäl. Östman: att Sverige väl borde uträtta något till danska öarnes försvar, hvarföre tal. önskade att till ersältniog måte utverkas tullribet i sundet för svenska fartvo. hifsll GSanma Parcoll!