Aftonbladet – 12 maj 1848, sida 2

medan hvar och en af dem skulle hafva varit glad att sjelf krypa i ett hål och desertera. Låt folket genomsöka fartyget, inföll mir Walker ; men följ mig först, till min systers hyttdörr, som ligger illamående af sjösjuka. Jag hoppas ni vill sjelf öfvertaga denna del af visiteringen och icke störa min syster. Ni är mr —?) Mr Walker! Mr Robert William Walker !) Oh, ja! vi äro redan bekantan, återtog officerp, hållande passagerarelistan i sin hand och läsande namnet der. ,Till er tjenst! Jag är en vän till er befälhafvare, kapten Tumble, som ni vet. Hur mår han? Jag hoppas väln ,Teck, ganska väl! svarade den andre torrt, Ni går då till Rio Janeiro och er syster är ombord, Vill ni hafva den godheten följa mig till henne? Jag tror hon sofver just nu. Jag vill öppna dörren för er. Jag gifver er mitt hedersord, alt den man, som ni söker, icke är gömd hos min syster, äfven om han vore ombord. Jag tror det fullt och fast; men jag måste icke destomindre öfvertygas omer systers vistelse ombord. Vid dessa ord följde sennor Codo den unge engelsmannen, som sakta öppnade dörren, och officeren kastade en skarp blick inåt hytten. Jag ber er, väck henne icke; fruntimmer befinna sig aldrig väl till sjös,, hviskade mr Walker, medan Codo fåg en qvinnofigur i sängen och en mängd qvinliga resförnödenheter, bakom hvilka ingen Unitarie kunde finna rum alt gömma sig. Förlat mig, att jag var nödsakad anställa denna visitering. Er syster ser ut, som hade Kon blifvit född här; hon har samma fina,