Aftonbladet – 10 maj 1848, sida 3

. (Insändt.) EN RÖST IFRÅN DANMARK ANGAENDE 46 SLESVIG. En insändare har uti Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning (JM 87) meddelat en artikel angående konungariket D:nmarks förhållanden till hertigdömena Slesvig och Holstein, hvilken vi, med höänsigt till Slesvig, anse nödigt att möta med några rättelser. Det har icke förundrat oss att finna åsigter, sådana som de uti artikeln uttalade, framställda uti främmarde länders tidningar, ty vi känna Våra motståndares outtröttliga bsmödanden stt skaffa dem ingång öfverallt; men i ett svenskt blad taga de sig dock helt underligt ut, det vi ej neka. 5 Insändare framställer de tre hufvudpunkter, som utgöra Slesvig-Holsteinarnes politiska tro:bekännelse: att hertigdömena äro sjelfständita s:ater; att de äro oåtskiljelige och att de enast kuvna gå i arf på svärdssidan. Det är åt lessa förutsättningar, som den kopngl. prsussi:ke regeringen af det höga tyska förbundet fått uppdrag att gifva verkställighet och kraft. Preussens rätt att öfvertaga detta uppdrag synes dock, när allt kommer omkring, ej betyda annat eller mera än de:s begär att eröfra Slesvig-Holstein för att kunna skaffa sig en marin; ett begär, som förefallsr särdeles besynnverligt i en tidpunkt, då storhertigdömet Posen och de preussiska Rhenproviserna tyckas hafva blifvit så osäkra besistnivgar, att de näppeligen torde kunna bibehållas. Vi vilja först i en kort historisk teckning uppdraga hertigdömet Slesvigs förhållanden till moderlandet Danmark; derefter skola vi komma tillbaka till insändarens påståenden: Slesvig eller Södra Jutland beboddes i forntiden af Jutar; vid Eidern vidtogo Sachsarne. Såsom gränsland emot tyska riket hade det tidigt egna underkonungar. Den berömde Knut Lavard, Erik Eiegods son, var dess första bert!g. Under de följande darska konungarne hade Slesvig egna hertigar. Abel, en son till konung Waldemar Segraren, och sjelf sedermera konung, blef stamfader till en ätt af ärftliga slesvigska hertigar, hvilka stodo i länsförhållande till Danmarks krona. Under Christoffer den andre inträffade den första förbindelsen emellan Holstein och Slesvig, på det sättet att den mäktige grefve Gjerdt af Holstein satte den unge hertig Waldemar i Slesvig på Danmarks thron och till erkänsla derföre förlänades af denne med Slesvig. I fyra år herrskade Gjerdt i Waldemars namn öfver Danmark; men Waldemar mäste derefter afsäga sig danska kronan och Gjerdt sjelf dödades af Niels Ebbesen. Under Christorfers son, Waldemar Atterdag, dog Henrik, den siste af de slesvigska hertigarne, år 4375. Länet indrogs då till kronan och Slesvig och Danmark blefvo åter förenade, men likväl blott för en kort tid. Under Waldemars dotter, drottning Margaretha, förenades de tre rordiska rikena (4397), hvaremot Slesvig förlorades; ty, för att bafva ryggen fri, förlänte hon dermed de Holsteinska grefvarne. Nu var Södra Jutland, som från den tiden får namnet Slesvig, förenadt med Holstein. Derigenom kom äfven Holstein i närmare förbindelse med Danmark, då dess grefvar, såsom hertigar i Slesvig, hlefvo danska läns-män. Det tyska språket fick på detta sätt insteg, särdeles i städerna; den södra jutska adeln måste vika för invandrade Holsteinska adelsslägter, hvilka fingo gods, särdeles efter sjökusten; platt-tyskan blef regeringens och embetsmännens språk. I vestra delen af landet och på öarne i Vesterhafvet bodde de stridbare, frie Friserne, med sitt eget tungomål liksom ännu 1 dag. Förgäfves sökte den usle Erik af Pommern att vinna Slesvig tillbaka genom mångå:iga, ödeläggande krig med de Holsteinska grefvarne. Med konung Christoff-r af Bäjern dog den siste af Sven Estrid