Aftonbladet – 10 maj 1848, sida 3

undan och dölja honom, emedan vi kunna vara försäkrade om en sträng visitering fiån krigsbriggen der. Den lärer icke länge uppskjutas,, anmärkte mr Walker, ty befälhafvaren på La Caza är en engelsman, som förstår sin pligt och är en trogen tjenare af vår Rosas. En god del beror på, hvilken af officerarne han skickar; jag känner dem nästan alla och har ofta spisat frukost ombord.n Så mycket bättre, afbröt kaptenen, men huru skola vi dölja denne vännen här? det är frågan.n En lång paus af tyst öfverläggning följde; hvar och en tycktes hafva en plan i sinnet, men tveka att framlägga den, i hopp att finna någon ännu bättre. Han får ej gå längre på däck; ett glas på krigsskeppet kunde rigtas på oss, och då skulle allt vara förloradt, hviskade slutligen kaptenen. Slupen lärer sannolikt bli anropad af briggen under återfärden. Vår plan måste vara förut aftalad. Han ställde de sista orden till herr Lund, som svarade med bestämdhet: Jag vill skynda på däck och tala med båtkarlarna, som redan hafva fått några guldstycken; den klassen folk kan man lita på. De äro sjömän och vilja icke bringa en olycklig man på schavotten, som icke har begått något annat brott än att älska sitt fädernesland., Vid denna zanmärkning försvann han och Finngren fortsatte Öppningen der leder till ett trångt rum, som genom elt annat står i förbindelse med skeppsskråfvet. Jag vill stiga ned med vår vän, och låta honom krypa in så långt sem möjligt mellan tunnor och lådor, och derpå kasta buffelhudar och segel öfver lasten, lemnande honom endast nödvändig luft för att andas. För