Aftonbladet – 9 maj 1848, sida 3

Westerås den 49 April 1848. — I anledning af en förut i bladet införd artikel har red. ej trott sig böra förvögra rum för en begäran om cffentliggörande af nedanatående skrift: Till Kongl. Maj:ts Justitiekansler! Måhända har det icke undfallit hr Justitie-kanslerens uppmärksamhet, hurusom tidningarne till kännagifvit, det jag i sistlidne Mars månad, under ett besök i Christinehamn, af stadsfiskalen derstädes förständigades, att, inom vissa timmar, begilva mig från staden, vid äfventyr att eljest varda med fångskjuts affärdad. Då detta stadsfiskalens tillgörande sålunda erhållit offentlighet, är det mig så mycket hellre angeläget inför hr justitiekansleren framhålla det fullkomligt lagstridiga deraf. Jag kan ej låta afskräcka mig från denna föresats, eburu jag byser den föreställning, att maktegande personer beålegligtvis finnas, som, i stället för att, deras pligt likmätigt, upprätthålla ordning, anse sig kunna ansvarslöst kränka den individs heder och personliga frihet, som i något afseende råkat blifva dem misshaglig eller icke vunnit den oberoende ställning i samhället, så att öfvermodet derigsnom blifver qväst och lugn och moderation måste följas. Om jag derföre för min individualitet icke förmätet påräknar den hofsamhet i bemötande, hvarpå en högre samhällsmedlem likväl gör så stora anspråk, kan jag dock, förlitande mig på det skydd hvarje till sin heder ogntastlig person måtte ega, icke undgå fordra upprättelse för den skymf och det lidande, stadsfiskalens ifrågavarande åtgöranden med mitt afvisande från staden mig tillskyndet. Eonär stadsfiskalens förfarande 1 en landsortst!dning blifvit beatackadt och skälen derför uppgifvits vara hemtade irån ett af Stockholmsbladen angående mig framhållet rykte, det jag vore :pslare samt på marknader idkade sådant yrke, torde jag på förhand kunna antega, att stadsfiskalen, förledd af detta rykte, i sin sjudande tjensteifver ansett sig kunna, på sätt som skett cch närmare upplyses af anteckningen å bifogade utaf Kongl. Öfverståthåilareembetet utfärdade pass, ålägga mig att inom viss tid af blott några timmar lemna staden. Det ligger utom gränsen al min sannskyldighet att uppsöka orsaken för stadefiskalens handlingssätt, som, ehvad han mi förebära, ändå är i högsta grad lagstridigt, mer utom det att genom bilagde, utaf kgl. Poliskammearens registrator den 42 dennes utfärdade betyg styrkes, det jag icke för spel eller någon annan förbrytelse varit tilltalad eller dömd, hvarigenom således det gängse ryktet förlorat all trovärdighet, uppenbarar sig stadsfiskalens olagliga förfarande ännu mera derigenom, att han, innan jag för öfvande af olofligt spel i Christinebamn gjort mig misstänkt, ansåg sig berättigad bestämma öfver min friket. Billigtvis kan äfven ifrågasättas, huruvida det tillkommer stadsfiskalen, hvars tjenst, så vidt jag förmodar, blott innebär egenskapen af allmän åklagare, att, utan föregående anmälan för stadens eller länets styrelse, af hvad han förmodar vara stridande emot allmän ordning, sjelf bestämma öfver en persons väl eller ve. Det hade, efter min oförgripliga tavke, ålegat stadsfiskalen att respektera den embetsmyndighets pass, hvilket jag för min resa innehade, och icke godtyckligt kränka den rätt mig derigenom tillkomme, utan att öfverväga följderna af det lidande mig tillskyndades, helst föremålet för min resa afsåg underhandlingar med köpare af, enligt i afskrift bifogade köpebref, mig tillhörige andslar i silfver-, kopparoch jeromalms-anledningar. . Då stadsfiskalen Rådbergs här öfverklagade åtgärd innefattar ett groft missbruk af dess tjenstebefatting, hvarigenom mig tillskyndats personligt föraärmande och stor förlust, förutser jag, att herr justitiekansleren, efterkommande mitt ödmjuka yrkande, höggunstigt täcktes förordna om laga undersökning härom vid vederbörlig domstol; hvarimedlertid och enär anklagelsen dessutom finnes beledsagad med redan på förhand öfvertygande facta om den åtalade brottsligheten, jag ödmjukeligen hemställer, huruvida stadsfiskalen tills vidare kan anförtros fortfara i utöfningen af denna sin befattning. Sedan stadifiskalen Rådbergs förklaring bhäröfver blifvit infordrad, förbehåller jag mig ödmjukligen, att derefter få emot honom framställa de amsvarsoch ersättningspåståenden, hvartill jag, på grund at redan anförda och ännu flera omständigheter, kan finna mig befogad. Stockholm den 27 April 1848. C. F. Lindberg.