halva atia ojjentirga rättsjörhattanden gemensamt med hvarandra. I motsägelse med denna positiva och formella förklariog, har konungen af Danmark, den 22 Mars 4848, officielt tillkännagifvit den slesvig-holsteinska deputationen att han ville befästa Slesvigs oupplösliga förening med Danmark genom en gemensam grundlagp. Denna förklaring visar tydligt afsigten att sönderslita de politiska och administrativa band, som hittills förenade begge hertiggömena med hvarandra, och att låta Slesvig försvinna (eufgehen)i Danmark, såsom en vanlig provins. Tyska Förbundet, som imedlertid inhändigat uppmaningen att skydda Holsteins rättigheter, och som höll före, att dess kompetens här icke kunde bestridas, har först uppdragit preussiska regeringen, att genom sin bemedling utverka en fredlig öfverepskommelse mellan danska regeringen och hertigdömena, så vidt detta vore möjligt. Denna bemedling kunde blott då lemna ett gynnsamt resultat;! om, till en början, status quo ante återställdes och alltså danskarnes fiendtligheter upphörde, samt den delen af Slesvig, som danska troppar nyligen hadel besatt, åter utrymdes. I händelse af vägran skulle Preussen, Hannover och Braunschweig taga sin till-! flykt till våld. Denna vägran har inträffat och förbundets troppar hafva ändtligen öfverskridit holsteinska gränsen, men endast i den afsigten, att åstadkomma Slesvigs utrymning och derigenom vinna en basis för de underhandlingar, genom hvilka man önskar förekomma vidare krig, medelst uppnående af en fredlig uppgörelse. Danmark har ansett blotta tilikännagifvandet af åtgärden såsom krigsförklaring och sjelf förr begynt fiendtligheter till sjös (?), än tyska tropparne öfverskridit slesvigska gränsen. Detta är facta i deras fulla sanning (???). Hvar är nu det orättvisa anfallet, det godtyckliga missbruket af våld; hvar är, uttryckligen, ett spår dertill att Tyskland och isynnerhet Preussen vill öfversvämma Danmark och eröfra detta rike — och: hvarpå kunna, förnuftigtvis, den svenska pressens deklamationer öfver nödvändigheten att ila de medli orättmätig inkräktning hotade skandinaviska folken i (Völker?) till bjelp, grunda sig? Om den allmänna meningen, massornas mening, i våra dagar ofta bestämmer regeringarnes yttre politik, och hänför dem längre, än en betänksam och sansad politik borde tillstyrka — är det icke mödan värdt, att upplysa publicum, och icke öfverlemna det åt agitationerna ensamt, hvilkas syftning och ursprung ofta äro af lika tvätydig natur, och hvilka kunna missbruka och på en falsk väg ledal: en nations bästa och ädlaste känslor ? (Detta svenska tyskeri är likväl lappr, motl. nästföljande ursprungliga.) i SKANDINAVISKA FÖRBUNDET. (Germaniska betraktelser ur Weser-Zeitung.) Danmark kommer att dyrt betala sina politiska förvillelsar cch böta svårt derför. Dess ultras hafva dessutom bragt den lilla staten på sfgrundens brädd. Sedan Tyskland så kraftfullt : gjort hertigdömenas sak till sin egen och upptagit Slesvig i förbundet; kan Danmark icke vidare påtänka att anse landet emellan Eiderp och Königsau (! Kongeå), såsom en del af des l. nyvppfunna statsföreningen. I Köpenbamn sattel. san allt på sista kortet; man spelade valt bar quel, och förlorade partiet. Till en början hvilar kriget tungt på de i alla fall förstörda danska finanserna. Dessa förlora hela inkomsten ifrån de bördiga och välmående hertigdömena; den sammansmilter mer ch mer, och msn blir ur stånd att på samms sång underbålla krigshär och flotta med de få millioner, som återstå för danskarne. Sista tilllykten är endast Surdstullszn, men huru längels räcker den? I ett tidehvsrf, som undznrödjer ella onaturliga spärrningar, himningar och bördor, kan väl ändå denna sjötutl, hvartill befo ; genhbeten förefaller problematisk, icke räkna på. någon evig varaktighet. Danmark epelada for-l, dom en politisk roll af vigt i det europeiska ; Norden; det var den förnämsta staten i Skan-l; I L ( ( nom Jr -mm w dinav.en. Men småningom afsöndrade sig de särskilda dela:ne: Norge och sydvestra Svergel: gingo förlorade, och man måste i Köpenbamn aflstå från förmanskapet, så tung försakelsen än måtte förefalla danskarne. Man kände den kinkiga bslägsnheten sf en försvagad stat, mistemot de stora makterne; man visste att Danmark ensamt måste blifva utan all vigt. I Sverge hafva de mera långsynta statsmännen kommit till samma öfvertygelse; kbela nationen inser att den ensam är alltför svag emot den ryska fienden, för att afvisa des; anall eller återeröfra Finlands kornbod, hvars förlust Sverge aldrig kan smälta. Äfven detta rike har, likt Danmark, gjort oerbörda offer, för att stadva qv:r vid en politisk böjd, på hvilken det likväl icke förmådde bibsbålla jemnvigten. Ty skandinaviska staterna, afsöndrade frin bvarandra, äro vanmäktiga och knappt att räkna blan: europeiska makter. Sammantagna och förenade, skulie de åtminstone i folkmängd nära nog uppnå , det fordna konungariket Nederländerna, och ge-, nom sitt läge vid hafvet kunna få stor vigt.. Derföre äflas man i Skandinavien för de en-ls l l L L 4 lj staka ländernas närmare sammanslutning. Man vill göra ända på afsöndringen, ifrån hvilker svagheten bärrör, och grundlägga ett förbunr, som lemmar de särskilda staterna fria händer inom sig, under det att Skandinavien, nästan såsom Tyskland, skulle visa sig utåt såsom eti oskiljaktigt och fullständigt belt. Väl har den gamla nstionalafunden emellan svenskar och. danskar, likasom norrmännens hat emot do sednare, ännu icke på långt när slocknat; men man har sedan nära tio år tiilbska begynt att förstå hvarandra. Likzsom i Tyskland ungdoI men ibland de bildade klasserna förr lade ocb sträfvade i studentföreningar och Turnsamfund, för iden om ett enda och oskiljaktigt Tyskland, och ö:fverlät sig åt en dröm, hvilken tilll stor del förverkligats; likaså var det i Skandinavien den studerande ungdomen, som aldraförst nedbröt de häfdvunna fördomarnes gamlal skiljemärken och lät broderligheten träda i den fordna vederviljans ställe. Studenterna frårj Christiania, Lund, Upsala och Köpenharon tömde gemensamt, såsom fosterbröder, i Odens lund det fornnordiska mjödet ur götiska dryckeshorn och firade under sång och vid de nordiska folkens bifall Skandinaviens enhet. Visserligen tillhör denna ännu de politiska fantssiernas område; olikartade iuteres:en föra SA