DOLORES. ROMAN AF HARRO HARRING, I FYRA DELAR En lång paus följde, hvarunder de tre män. nen i slupens akter sägo tankfullt på hvaran: dra och ofrivilligt öfverlade, hvad med den räddade mannen nu var att göra. Kapten Finn: gren, som var tillräckligt bekant med spanskan, för att fatta meningen af hans berättelse, bröt först tystnaden, under det han allvarsamt fäste sina ögon på m:r Walker och hr Lund sägande med låg röst: Det är en svår belägenhet, hvaruti denne lycklige man har satt oss mot sin vilje. Vi kunna icke åter kasta honom öfverbord, lika itet kan han med er, herr Lund, gå tillbaka till Buenos Ayres; han måste gå ombord med mig; och. vi kunna vara öfvertygade, att långbåten till den fördömda briggen här skall styra rakt på Nordstjernan, att reklamera hosom, och detta skall leda dem på andra missankar, som kunna blifva besvärliga för mina yttpassagerare; och jag ville gerna skydda er yster från sådana besök, m:r Walker.n En lång tystnad följde åter, under hvilken nerr Lund befann sig i villrådighet, emedan aan han icke visste, huruvida han borde visa ig känna en hemlighet, rörande hvilken kapenen hade i förtroende rådfrågat honom, invan han medgaf m:r Walkers begäran att laga adyn ombord som passagerare. Jag tager för gifvet, kapten, att ni gjort er andsman, herr Lund, bekant med. min systers omständigheter, så vidt min fader meddelat er lem,, .begynte omsider m:r Walker, som hade läst. i den tredje kamratens ansigte hvad som öregick inom honom. Han yttrade dessa orlen ganska lågt, med anledning af båtkarlar1es närvaro, på hvilkas tystlåtenhet, i fall de örstodo engelska, han ganska naturligt icke unde räkna. ) ) 8e Aftonbl. JM 68—70, 72—76, 79—83, 86, 91, 93, 97, 101 och 105.