Aftonbladet – 9 maj 1848, sida 1

räddade hans lif, må Gud belöna eder. Om jag vore rik, skulle jag äfven vilja gifva ede något., Med dessa ord räckte han: förste mannen på slupen ett guldmynt, hvarpåsm:r. Walker tog upp sin börs och gaf dem dubbelt dei summany förgätande genast på ögonblicket sin faders förmaning rörande generositet.:, Uppsåtet alt få båtkarlarne på sin: sida, i: händelse de råkade ut för Rosas legofolk; ledde otvifvelaktigt båda, synnerligast: som: Dolores: ställning hade blifvit farligare till följe af de känslor af mensklighet, som förmådde dem att rädda den olycklige AlvarezDå de anländt till fartyget och alla eftekter blifvit förda ombord, gaf ban ytterligare båtkarlarne: ett par buteljer vin. Sedan han derpå befallt långe Ottar alt tillaga litet godt kaffe, bjöd han de öfriga kamraterna följa sig, medan han: tog den utmattade Alvarez under ar men och förde honom till hytten. -Hinango och Horatio stodo ibland de passagerare, som På akterdäck afvaktade kaptenens ankomst. Båda hade genom :teleskopet observerat man. nens räddniog och hade ofrivilligt tagit ett varmt intresse i scenen. Ju närmare slupen anlände; desto lifligare blef dennva känsla: hos Hinango, som i den räddade menade sig se en man, som ban selt någonstädes, antingen i verkligheten eller i en dröm: Sådana fall af en dunkel erinran, i hvilka vi uppbjuda hela vårt minnes förmåga att sätta någon tilldragelse i det förflutna i förbindelse; med det närvärande, försättavoss i en sinnes-l stämnivg, som är lika egen-som oroande. Erinran är! en känslanssak; minne en. förstån: dets affär. Våra intrycks klarhetberor till :en betydlig del af vår känslas större eller mindre Fetning, aF själens mottagningsförmåga, i det. ögonblick vi få dem. Istryck,:! som: vi emotol jaga i djupet af vår skakade själjinförlifva sig med hela vår varelse, medan andra, som en-l last ytligare beröra oss, lättare utplånas och