Aftonbladet – 9 maj 1848, sida 1

MMM VO OA NÄ (Min förtrogne vän,berr Lund, svarad kaptenen, ,känner hka mycket som jag rö rande er syster, m:r Walker; men emedan v icke kunna tala om affärer annat än för os; sjelfva, måste vi gå ombord; och denne stac. kars man måste gå med oss, hända hvad son vill. I intet land i verlden finnes, så vidt jäg vet, en lag, som förbjuder att taga en man ur vattnet när ban är i fara att drunkna. Huruvida jag kan frälsa mannens lif, derigenom att jag tager honom ombord som passagerare, är en annan fråga, och härom kunna vi endast tala ombord ) Kaptenen vände sig nu till Alvarez, som om ban icke hade talat om något vigtigt med sina vänner, och frågade honom med uppenbart deltagande huru han mådde. Den olycklige mannen, som tycktes försänkt i djupt bekymmer öfver sin olyckliga ställning, förklarade, att han, hvad kroppen vidkom; befenn sig ganska väl, och frågade hvart skeppet var bestämdt och när det skulle afsegla. Kaptenen nämnde destinationsorten, med den anmärkningen, att han skulle lyfta avkar och strax gå till segels, i händelse vinden fortfor, hvilken nu syntes gynsam. En blick af den förföljde unitarien sade mer, än hans tunga skulle hafva kunnat uttrycka. Jag har en bön till er, kapten, begynte han efter en ny paus, medan hans läppar rörde sig som om hans talorgan vägrade lyda honom, sjag har en bön att göra er, kapten, men kan icke orntala den, förrän jag kommer om bord med er. . Jag får ju gå ombord med er? Vi skola snart vara ombord,, svarade kaptenen med en sjömans fåordighet; koni med oss och tag ålminstone något vårmt så fort som möjligt, om det icke är mer än en kopp the eller kaffe. Det skall göra er godt, och då skola vi tala om resten. Här! sade han till besättningen på slupen, här är litet drickspengar för ert uppehåll med att taga upp denne olycklige man; för sjelfva gerningen, då j!