Aftonbladet – 8 maj 1848, sida 3

ligt än med afsigt, hade blifvit fö enadt med bans öde, och bade tjenat honom till ett slags åra, till dess det fylldes med vatten, då det antog den skåfvellika rörelse, som matrosen hade anmärkt på afstånd, när det af någon händelse förlorade sitt flytande innebåll. Unge mr Walker skyudade till sin medikamentslåda, som iblsnd annat bagage stod honom nära, och det fordrades all sorglällighet att bringa den olycklige ur fara och återkalla bonom till medvetande af hans jordiska varelse. Hur i all verlden har ni kommit i vattnet så långt fiån stranden? frågade herr Lund. Föll ni öfver bord från något fartyg? Ni lärer knappt känna igen mig? Jag förde er nyligen till en dansk kapiten, som skulle afgå till Bahia.n Alvarez stirrade en lång stund på svensken, och derpå på de öfriga personerna i slupen, och tycktes slutligen komma till medvetande af sin belägenhet och påminna sig bokhallaren. Han tömde ett glas maderavin, som kapten Finogren höll till hans läppar, och började derpå med cn låg, svag röst: . ,Jag påminner mig er ganska väl, sir, och tackar er för er förra godhet emot mig. Efterchand skall jag väl finna ord att tacka eder alla, mina herrar, för min räddning, ehuru) jag nu icke aktar för någon välgerning hvar-! ken lif eller död. Men jag ber) sade han, hastigt afbrytande sig sjelf och vändande sig! till en af båtsmännen; ,men jag ber er att sorgfälligt aftorka min mandolin, om han ej redan har spruckit, och sedan lägga honom i skugga. Han fortsatte derpå sitt svar på de till honom ställda frågorna, under det slupen närmade sig Nordstjernan. Ni kommer då ihåg mig, och kanhända äfven så mycket af mina omständigheter, som jag anförtrodde kaptenen i er närvaro. Jag kunde icke finna någon anställning som boktryckare här i Buenos Ayres, emedan jag var förföljd som unitarie, och ingen ville kompro