Aftonbladet – 8 maj 1848, sida 2

här se, ymnigt vattnas med blod och för hvars växt trupper brukas såsom gödningsämne. Och nu, farväl, kopten! En lycklig resal Den fordna Upsoalastudenten gaf hastigt kapten Finngren sin högra hand, medan den gamle Walker fattade hans venstra, och gripen af en synnerlig bjertlighet, utropade: Jag vill säga er en komplimang, hr Lund. År icke ert namn Lund? Nej, jag vill ej säga er en komplimang; jag tycker icke om komplimanger, såsom ni borde veta. Jag — jag har aktning för er, all aktning. Det är skada ni icke är engelsman. Edra egenskaper skulle öppna er en bana, en lysande bana, vid min själl Men huru kom ni i en skeppshökares bod? Det skulle jag vilja veta. nÖdets vägar äro icke alltid rakan, svarade br Lund; dessutom komma mig mina kunskaper ganska väl till pass i min ställning som hökarebokhållare,. emedan jag kan tjena såsom tolk i tre eller fyra språk och blifva nyttig för många kaptener så väl som för min principal, utan att det minsta förnedra mig sjelf eller göra något med samvetsförebråelse.y Ganska hederligt, ganska hederligt å er sidan, anmärkte mr Walker. Om ni någonsin önskar förbättra edra vilkor eller öka er lön, så kom till. mig. Herr Lund:tackade hjertligen för anbudet, under det kapten Finngren föll in med en fordran, att ban ville följa honom ombord; tilläggande: Ni kan och måste gifva ännu ett bevis hur nyttig ni kan blifva för en kapten. Jag har ännu att passera krigsskeppet der, och fastän fartyg icke vanligen anropas, kunde något dylikt hända mig i dag, Dessutom är jag ännu osäker, huruvida de två lådorna lombord blifvit bortskickade. Ni vet hvad jag menar, mr Walker. Kom med mig ombord, Ihr Lund. I händelse lådorna äro qvar, skall ni åtminstone bevittna, att jag kastade dem öfIver bord.n