Aftonbladet – 5 maj 1848, sida 3

— Redaktionen af Tiden trakterar alla dagar flitigt sina läsare med uppskrämmande artiklar emot reformvännernas majoritet och Af onbladet, hvilka frsmställas sårom cmstörtare och republikarer. Detta hör nu en gång till bemälde redaktions roll, och derom är således föga att säga. Men Tiden, är äfven lika oförtruten att krydda dagens händelser med lögner, och dervid är åtskilligt ett anraärka. Sålunda förekommer i dag den uppgiften, att reformvännerna, då de i början skulle rekrytera sig från riksstånden, ej kunie komma öfver mer än 40 eller 50,. Likväl voro redan vid dei första sammanträdet öfver 90 riksdagsmän närvsrande. Hvad Tiden vidare söger derom, att br Hjert: vill hafva en repubiik, sådan som den Parisiska m. m., är af det slaget, som icke lärer beböfva någon vederläggning. Ui en annan artikel i Tiden för i dag, kallad: Hvad för fara är å färde? uppkastas den frågan, hvad de konservative nu hafva att göra, och Tiden svarar sjelf derpå: J skolen göra ingenting annat, än helt enkelt för närvaranpde säga nej till hvarje samhällsreform, som i ppockande ton föreslås. J skolen rädda samshället genom att just i en sådan brytningsOch feserperiod som nu, hafva mod ait göra nNingenting.n . . Litet lärgre ned förekommer följande: Lit också ett par bundra kongl. sekreterare cc h :ndelsbokhållare samla sig på Riddarhu.torget eller ett par dussn skrikare och stampare ppå en ståndsläktare. Låt dem s:ampa och sharmas, så att de bli gua och blå i ensigtet, ae. — Vi hafve icke hört, att några skrik och ;tampningar på ståndsläkterne allt hittills Pisseat; detta ligger således i den modiga förattarens inbillnirg; men af allt detta kan man medl:rtid se, Luru långt det kommit med den venägenhet, som minga tro ait de kons:rvative yligen skulle hafva visat att gå in på en reorm, ens en sådan medelvägs-, fom regerivgen öreslagit. Följsnde stycke i Tiden är i detta fseende isynnerhet talande: Hafva då våra offentliga män af den konservaiva bekännelsen icke så mycket politiskt mod, att, lå de såsom Svea Rikes Ständer äro i laglig utöfung af sitt kall, de våga se i ansigtet detta maoritetsspöke, denna snögubbep, hvarmed man skrämner dem såsom man skrämmer barnen för busen? Ivad är han, då man rätt skådar bonom i ögat? En dunstbild, skyhög, förskräcklig att påse, så länge nan ser honom på afstånd, omhöljd af de stora liherala frasernas dimma, och bäfvar i alla leder som Arv gårdskarl bos Holberg för Henrik Beelzebub; nen som, i fall man i all trankilitet betraktar den, mälter ihop till en ganska fredlig hop af hederiga, laglydiga, fridsamma köpmän, tjenstemän, handtferkare och andra goda medborgare, till några tu