Aftonbladet – 5 maj 1848, sida 2

OSS Sa SEM RE ESSER FRA: Tr och som då kastade sig brådstörtadt midt irevolutionshvirfveln, förkunnande sig sjelf för rörelsens och hela Tysklands anförare — på den san man omöjligen lita säkert. Vi fiana oss nu öfverhopade med friheter, vi äga mer af det slaget än många republiker. Ovilkorlig tryckfribet, ovilkorlig föreningsrätt, fullkomlig religionsfrihet, fullständig jemplikhe: i lagliga rättigh ter, utan afssende på rt, börd eller trosbekänrelse; — slutl:gen en vallag utan aågot slaga census, långt friare än de fl-sta amer:kanska republikers, — ty hvar tiggare kan hos oss viljas till representant, om ban besitter sina meaborgares förtroende. Den 4 M:j är utsatt till valman:valen och den 8 Maj tll representantvalen, för vår Prenssigka Nationalförsawling, som öppnas härstädes den 22 M:j, och der Berlin her 40 rep-esenItanter. Det kommer att bli en brokig samling. I Bönderna välja till största delen sina egendomsberrar; ifrån städerna komma många män at betydenhet, men äfven mycket obrukbsrt folk; tkaledes mötas der några republikaner och arhetare. Vår Camphausiska minister är en öfvargångsminisier, som sannolikt ej kan bära sig länge. Camphausen sjelf är såsom statsman dokt:invär, till yrket köpman i Köln, 50 år gammal, sjuktig och temligen utlefvad. Hansemann är köpman i Aachen, och den kraftfullaste manven i d-nna minister, samt en af de talsngrikaste fonom har det blifvit förbehållet ait lotsa vårt starsskepp fram emellan de vidliga finansklipporna. Inrikesministern hr von Auerswald, god:ägere i Östra Preu:sen, är en redlig man, men af svag karakter och ständigt fallen för halfoeter. Justtieministern Bornemann är en frisinnad embetsman, försigtig och välmenande, samt afgjord vän af jury-inrättvingen. Hr von Arnim, ministern för utrikes ärenderna, är en arietokrat, men som förstår sin tid — och att begagna den. Krigsministern Reyher slutligen. och den til!s vidare tillförordnade hindelsmini stern von Paiow, äro tåget så nära oförmågor ur den förra embetsmannaskolan, som hafva gjort sin lycka under det gamla systemet. Det beror nu på om Cimphausen och Hansemann — de egentligen frisinaade ledamöterna — förmå at med fasthet och kraft hålla kosan framåt, eller om hr von Auerswaldx halfheter skola vinna öfverhand; i seduare fallet hafva vi enart att förvänta reaktioner. Vår landtdag har inom en vecka afgjort de vigtiga frågorna öfver Tryckfriheten, den fria Föreningsrättigheten och Valiagen. Väl kunde landtdaxen anses öfverflödig efter den 48 Msrs; men men ngen var att begagna den enda efter den dagen från det gamla systemet qvarstående organer, till beredande af en på historisk kontinvuitet grundad häfd åt de nya stiftelserna. Det radikala partiet begrep denna mening ganska väl, och protesterade på det häftigasta mot landidagen; men dennes sammanträde genomdrefs ändå; och härigenom vanns en seger öfver anar kien och öfver det stormiga bezäret efter republ:k, hvilket äfven dykt upp i Berlin, der organiserat klubbar, och hos ungdomen och arbetsklassen vunnit stort anhang. Borgerskapets majoritet, som vill orining och lugn, och är till en del mer absolutistiskt sinnad än som rimmer sig med tidsutvecklingen, samt hör till de förskräckt:s antal, hvilka i republiken endast ana förvirring och plundring, sträfvade med all makt emot de radikala försöken, och sålunds förskaflande en väpnad Berlinsk medbargarevakt, om 30,000 man, fullkomlig trygghet åt Landtdagen, att fritt sammanträda, rådpläga i lugn, och ostördt fatta sina beslut. Allt hvad ministrarne Camphbausen, Hinstmann och Auerswald föreslogo, bl-f för öfrigt af landtdagen gilladt; Landtdagen utvidgade til! och med valvilkoren; så att hvar välfrejdad preussisk statsborgare, som uppnått 24 års ålder och icke uppbär fattigbjelp af allmänna meiel, nu både äger valrätt och valbarhet till valmäön. Valmännen åter välja bland 40,000 invånare en deputerad till Naiionalförsamlingen; men detta utan annat vilkor för valbarheten, än uppnådda 30 år och ren frejd, hvartill hörer frihet från lagligen ådömdt ärerörigt straff, följaktligen äro allgsosetagare, som icke kunna välja och väljas till valmän, dock valbara till deputerade, Ni ser att denna vallag hvilar på vidsträcktare grund än många republikers vallagar. Lika ullständig är tryckfriheten, och utgitvandet af oeriodiska skrifter icke bundet vid någon borgen. Slutligen är föreningsrätten fullkomligt fri, enda vilkoret för folkmöten under bar himmel är tillkännagifvandet deraf på förband bos vederbörande myndigheter. V:d sitt sista sammanträde efgjorde Landtdagen äfven finansfrågan, och beviljade ministern upptsgandet — genom lån eller utskyld — af 435 millioner tchaler, -ill fulländning al härens utrustning, jemte 43 millioner till bandelns ceh rörelsens understöd genom gerantier. Den sednare bevillsingen var ytterst nödvändig, ty handelp ;ch rörelsen bafva blifvit förlamade genom revolutionen. Många fsbriker inställde genast sioa arbeten; minga stora bandelsoch bankirshus ramlsde — deribland firmzn Scbaffsausn i Kölp, med 7 millioner thslar, och i Brin de stora bankirshusen Veit d somp., Oppenbeim Reiss, och flera andr. Den nye finsnsminisiern Hansemann bar genast an:ändt 6 millioner thaler till indnstriens understöd; — den förut tilll 5 procent bestämda rentefoten är upphäfd, så! att hvar och en äger hädanefter att för sitt Mynt taga hurudan renta han kan betinga sig; — tillstånd utfärdss till enskilda bankers stiftande; och genom alla dessa anstslter äro utvägar beredda till kapitalers anskaffande åt allmänna rörelsen samt till återupphjelpande af det fullkomligt sjunkna förtroendet. U:en tvifvel har man också bärmed verkat wäilgörande; ty sedan några dagar stiga åter alla börspapper: