Aftonbladet – 4 maj 1848, sida 3

jelfve, den pålitligaste domaren, så väl öfver staens behof, som öfver det medborgerliga samfundets mångfalldiga intressen. Då således de särskilda klasser ö!vergifvas, bliffer frågan att utfinna en allmän, alla väljande omattande, grumd för valen. I det afseendet framtår spörjsmålet om icke en bestämd förmögenhet — antingen i form af beskattning, eller fast egenlom af viss betydenhet, eller viss nettoinkomst a! ådan egendom, eller arrende, o. sg. v. kunde lemna ;n sådan grund. Eders Maj:ts ministrar skola icke nlåta sig i besvarandet af den fråga, om det vore ådligt att anförtro en så kallad upplyst och billad medelkl2ss valmyndigheten, om detta kunde ke, genom att taga förmögenheten under den ens ler andra formen till grund för valrätten ; ty det ir vår fulla öfvertygelse act denna grund, af de på andet tillfinnande förhållanden icke låter sig utöra, med mindre man, åsidosättande det varaktiga och praktiskt möjliga, skulle lemna hela valmakten ill en proportionsvis liten krets af valmän. Så vida man deremot i inskränkningen af valrätten vill hålla ig till det praktiskt utförbara, få måste hvarje inkränkning med hänsyn till det afsedda föremålet, vara föga betydande och intet sägande, eller der måste till och med låta valmyndigheten öfvergå till en viss klass af statsborgare, hvilkas intresse lät: kunde uppfattas såsom varande i strid med ett annat stånds. Dessa betraktelser hafva ledt oss till att anse det vara rättast, att en fullkomlig likhet i oolitiska rättigheter inrymmes åt alla de särskilda klasser af medborgare, som de utvecklade samfundsförhållandena medföra, och vi hafva derföre förelagit, stt valrätten må allena göras beroende a! personliga qvalifikationer. Dst är efter dessa grundliga framställningar, vari hvarje tanke visar ett berömvärdt nit ör sanning och rätt, som de danska ministrarne tillstyrkt konungen, att föreslå ständerjörsaralingen den rya, folkliga vallagen.