Aftonbladet – 3 maj 1848, sida 2

me lycklige mannen i kragen; men Enero trädde emellan och afvärjde hugget, ropande högt: Rättvisa! — och intet mord! — bort! — bort! — hvem befallde er? Vackert! vackert! god berrar! ropade Patrick, som i hastigbeten släppte flöjten och, fattande den djerfve Unitarien, betäckte honom med sin kolossala lekamen, medan befälhafvaren sprang fram och genom ett högt kommando församlade elt dussin sjömän omkring sig. ;Tag Irländaren! röt har, fradgande afraseri, och lemna åt mig Unitarien; jag vill sjelf förgöra honom.p Knappt hade han talat dessa ord; förr än Patrick blef öfverväldigad af åtskilliga starka armar, och den olycklige Alvarez stod utsatt för Rosas Brittiska legohjons godtyckliga makt. pEländige Unitarie! vrålade han i ursinnigt raseri, och gripande honom med en väldig arm, stötte han honom mot relingen och störtade bonom öfver bord med hans mandolin. Rör honom inte, låt honom drunkna, ropade han till matroserna i slupen, som hade bragt en del af de tvungna volontärerna om bord; xsrör honom icke, låt honom drunkna, den unitariske hunden! Andtruten och ännu darrande af vild rörelse, gick han tillbaka till akterdäck, medan en dödslik tystnad följde och ingen vågade:se öfver bord, af fruktan alt röja någon nyfikenhet, som kunde tillskrifvas personlig sympathi för den olycklige mannen. (Forts.)