sterland, hade blifvit misstänkta och farliga för kyrka och stat,. Den tredje bestod af infödingar i landet, som voro underkastade miljiärtjenst, och hvilka såsom landets försvarare, eller snarare som Rosas tjenare, måste tjena ut sin tid till lands eller sjös. Utom dessa divisioner framskuffade den värfvande båtsmannen, hvilken anförde tra sporten, tvenne, som egentligen icke kunde räknas till någondera af dessa kategorier, dem han händelsevis hade uppsnappat just vid embarkerin. sen. Till undvikande af oreda efteråt examinerades dessa två först. Den ena var en ling, herkulisk man, med svart, lockigt hår, ett väderbitet ansigte och en färg mellan rosenrödt och saffransgult. Hans syunerligt starka, muskulösa nacke bildade ett djupt veck, när han höll upp sitt hufvud, med ett slags oberoende hållning, som syntes honom egen. Han bar en simpel sjömansdrägt, vida sjömansbyxor och ett plagg, som vissa länders öfverförlinade moralitet icke vill höra nämnas, af hvit kaliko med en blå sjömanskrage och hvita garneringar. Dessa båda placg utgjorde hans drägt. Vid den smala lädergördeln öfver hans höfter, hvilken bindrade hans inexpressibles från att falla ned, hängde en knif med bockhornshbandtag, af långt bruk nästan utnött. Vid en segelgarnssnodd kring hans nacke dinglade en liten flöjt, hvars hål sutto så 1ätt intill hvarandra, att: det måste fordras dubbel skicklighet att spela på instrumentet med så klumpi