Aftonbladet – 2 maj 1848, sida 3

seenden är oss dyrbar, förråda en pligt mo: äderieslandet, om vi icke på samma gång fraxalade de cafvisliga betänkligheter, som synas os: möta ett så allvarsamt steg som en krigsförklaring, och vi måsta anse oss så mycket mer skyldige att ej undanhålla dessa betänkligbeter, som det synes omöjligt för Sverges rege-l ring ännu, ati gå längre än hvad Aftonbladet sist. Fredag föreslog, utan att med detsamma öfverskrida ett Rubicon, hvarifrån återgången ligger utom vår synkrets. Mean må vara af hvilken tanka som helst om rättmätigheten af ett krig, som icke är omedelbart påkalladt för sjelfförsvar, så kan man icke utan yttersta lättsinnighet underlåta att taga il betraktande dels de materiella svårigheter cca uppoffringar, som omedelbart dermed äro för-! enade, dels också någon beräkning af de möjliga följderna. I förra hänseendet synas de som böja stridsropet icke hafva begrepp or ens hvzd den blotta omständigheten vill säga, att föra 25,000 man öfver hafvet: de tillrustningar af fartyg, som dertill erfordras, och den tid som dertill åtgår. Engelsmännen, hvilza, som man vet, icke sakna transporimedel, voro under sednasto kriget på kontinenten sysselsatte i 8 dager med blotta embarkeringen af en styrka af 30,000 man, oaktadt alla förberedelser förut voro gjorda. Historien har deszutom åtskilligt att förm?la om folk och fursts:r, hvilka med de stoltas:e segerdrömmar störtat sig i krig, som sede; mera fört till undergångens brant. Vi påminna här blott om hvad som föregick i Sverige 1744, i Preussen 4806, då det i B.rlin togs för gifvet, att tyskarne ckulle såsom ett intet jaga fransmännen ur landet, och i Neapel 1824, äfvensom om Gustaf IV -Adolfs förhoppningar att för Europa skrifva lagar. I fell de föruträmnda första stridsropen härstädes verkligen, såsora de gerna vilja gifva sig min att göra, uttryckte det allmänna tänkesättet i Sverige, så skulle vi frukta att nödgas erkäona, det svenska folket också nu befunne sig i en dylik olycksbådande yrsel. Hvad hänvisningen på den store Gustaf Adolfs bragder beträffar, och boppet att vi än en gång skola skrifva lagar för Tyskland, så tyckas våra hbjeltar hafva glömt eller aldrig vetat, att den bjelte, hvars namn de nog läitsinnigt åberopa, ställde sig i spetsen för en del af Tyskland emot en annan; känna de väl bonom och hans kloke vän och rådgifvare Axel Oxenstjarna, så litet, att de kunna tro honom om försiket ati ensamt med Sveriges krafter börja krig moi hela Tyskland? Det må:te derföre, vi upprepa det än en gång, vara nödigt att ej faga sin egen inbillnipgs drömmar för verkligtet. Svenska folket skall, på ett sätt som enstår män, öfverlägga innan det störtar sig i ett vidt utseende krig. Om det är nödigt, skola vi träda inom skrankorna til våra på andra sidan sundet varande bröders hjelp; men vi skola göra det med klart medvetande om vår egen och våra motståndares ställning, med minne af hvilken vinmakt, huru mycken ödelagd jord, buru mycket betryck för de fattigare klasserna (hvilka alltid få betala dylika kal:ser), oca hvilken farlig maktförökning för de förut mäk!iga, privilegierade de fordna krigen efterlemnat, och med besinnande att samma orsaker ännu kuna lemna samma resultater. Vi skola betänka, att en vanmäktig hjelpsändaing skulie bareda 0.s åtlöje i stället för ära, och vi skola ej iolåta ess i företaget, utan att åtminstone hafva försäkrat oss om möjligheten af framgång. Deremot, i fall danskarne hafva rätt i den Slesvigska frågsn, som vi äre öfvertygade att de hafva, så vidt vi äre bekante red detta ämne, kunne vi icke föreställa oss möjligheten i närvarande ögonblick, att våldet och trolösheten stulle hafva den makt och framgång, att! ej det rätta äfven på bemedlingens vig måste vinna seger. Men få demna vig kan ingenting vinnas genom krigeis förvandlande från en enskild strid till en allmän, hvarigenom en brand i hela Europa sannolikt skulle upps.å. Med dessa förutskickade tankar meddela wv: den insända artikeln, som tiden ej tillåter oss att nu underkasta en närmare kritik, eturu en eller annan anrmärkning visserligen kunde vara me me mn Je Är rv n pr fär ait göra vid dess i allmänhet riktiga innebåll:1! 2 Den som hafver öron att höra, Caveant — ne quid? han höre: Det brinner i grandetrimenti capiat nens vägg. respublica! Allmänheten har redan biifvit upplyst om beskaffenheten af Danmarks strid mot Tysklands våld. — Det återstår väsendtligen att betrakta sakens politiska sida, — och dess viat för Sverige. Vare sig förblindelse i begreppen, eller rå inkräktningslystnad, nog af, Tyska Folke! fordrar det i alla tider Danmark tillhöriga och (i trois af tyska språkets otillbörliga öfverhandtsgande der) nationelt danska landet, hertigdömet Slesvigs införlifvande med Tyska förbundet (såsom detta i dag kallas; huru kommer detta att heta i morgon ?) Motiverne till väckande af detia tyska folkrop, hvilket för ögonblicket lånat lif åt Tysklands politiskt dödade regeringar, äro flerabanda. Augustenburgska hertigliga husets ärelystnad. Hertig Christian Carl Fredrik August ser sig nemligen, då ända hittills kung Fredrik VII af Danmark ej eger manliga aftomlingar, berättigad att i Holstein efterträda honom såsom hertig, emedan i sednare landet regeringsföljden går uti manliga linien. HMsns durchlaucht bar den åtrån att förstora den sköna, men för bans begär alltför lilla staten, och har derföre sökt till sin förmån, och lyckats, att vilseföra det eldfängda tyska folkets omdöme samt bringa dat att höja sina rop på slesvigska landet, såsom föregifvet Tyskt land. Imedlertid blir det tilämnade Nordalbingien ej den makt som för Sveriga blifver vådl!ig. Faran för oss hotar från det stora och märttiga Tysklands sida. (Redan i Gustaf den 2:el Adolfs tid hade Österrike, som då disponerade Tyskjands makt, an!agt planer mot de nordiska rikena: hvilket bland annat bevisats af den till Östers generalkspien utnämnde Wallensteins belägring af den då mäktiga sjöstaden Stralsund och af hans sjörustningar.) oa Efter den, ännu pågående, för tyska folket segerrika revolution, som lemnat makten i dess händer, ru Pra TE -. khan Jas. PI. . FÅR