Aftonbladet – 1 maj 1848, sida 2

REFORMSAÄLLSKAPET I ÖREBRO. Med utomordentlig lägenhet hafva vi erhållit underrättelser från Örebro, om en der hållen sammankomst med det nyss bildade Reformsällskapet. Först för ett par veckor sedan hade inbjudning utgått till bildande af ett reformsällskap i Örebro län; och inom denna korta tid hade ett betydligt antal af länets mest ansedde invånare tecknat sig såsom deltagare. Till sammankomsten sistl. lördag — den första som hållits sedan sällskapet bildats — var en gemensam middagsmåltid föranstaltad, uti hvilken icke mindre än 440 till 450 personer deltogo. Skålar föreslogos; för H. M. Konungen (af öfverste Anckarsvärd); för en på lazlig väg åstadkommen representationsförbättring (af assessor Dahlgren); för fäderneslandet och dess framtid (af magister Strömberg); för Norrige (af major v. Schantz); och för Nerike (af Landskamrer Stenquist). Efter Konungens skål, som följdes af lifliga hurrarop och fanfarer (lifregementets husarers musik-korps biträdde med taffelmusik), sjöngs folksången. Afven öfriga skålar, särdeles den för representationsreformen, följdes af varma, enhälliga bifallsyttringar. — Sednare på e. m. infunno sig, efter derom införde tidningsennonser, flere af sällskapets ledamöter, som varit hindrade att i middagen deltaga. Öfverste August Anckarsvärd fungerade såsom ordförande. Efter derom åt Bestyrelsen gifvet uppdrag, frarelades nu ett förslag till en petition i ämnet. Bestyrelsen bade, såsom önskliga grunder för en representationsreform, i nämnde förslag framställt de af reformvännerna i Stockholm (majoriteten) antagno hufvädgrunder, endast med ett tillägg (till ö:2 punkten), deruti uttryckligen bestämdes, att alla val skola ske medelbart, genom valmän. Det lärer i Bestyrelsen varit fråga om en större utsträckning af valvätten, än: hvad Stockholmska reformvännerna föreslagit, men hvilken åsigt der stannat i minoriteten, hufvudsakligen derföre att man trott dess genomförande nu skola möta allt för starkt motstånd, äfven hos många eljeet frisinnade reformvänner. Så, som petitionen nu var föreslagen, antogs densamma, med acklamation, efter en kort diskussion. Fråga upp stod sedan om sättet att framföra petitionen, hvars