heröring med hvarandra och hade tid och till-( älle att språka med hvarandra, ehuru det skulle bafva blifvit svårt för naturaliesamlaren att, som man säger, blifva bättre bekant, med sin reskamrat. Den lärde mannen bekymrade sig i sjelfva verket föga om bokhållaren, enär ban icke hade några väggsmeder och derföre cke synnerligen intresserade honom. FJERDE KAPITLET: UNITARIEN. Under det detta tilldrog sig på Nordstjernan, var icke mindre lifligt ombord på det argentinska krigsskeppet La Caza. Den andra morgonvakten, innefattande tiden från klockan fyra till åtta på morgonen, hade Passerat, innan den väntade kuttern med det erforderliga manskapet visade sig: Befälhafvaren mr Tumb!e visade sig på akterdäck, sedan han af hofmästaren blifvit väckt till frukost. Han var en af dessa bredaxlade figurer, hvilkas hufvuden sitta så nära intill kroppen, att blodet lätt stiger uPp hos dem, under det uttrycket i hans runda ansigte var en beständig krigsförklaring. Mr Tumble seglade vanligen på det uppblåsta sjelfförtroendets vågor under brutalitetens fulla vind, hvarvid män på dylika platser imponera på sina underlydande och fordra som en gärd af pligt den vördnad, som annars skulle nekas dem. Han hörde till den stora klass af menniskor, som erbjuda litet att älska eller vörda för de intimast associerade, och hvilkas låga och sjelfviska förbällande gör dem till föremål för allmänt förakt, medan de lefva i det misstaget, att de bjuda allmän vördnad. Dessa imponerande män omgifvas vanligen af kreatur, hvilkas studerade uppförande röjer deras pligtskyldiga vördnad, hvarförutan de skulle. uppenbarligen förnärma sina egna intressen. Å andra sidan sättas med dem ofta i berörivg män af -verld, som ega tillräcklig takt att lämpa sitt uppförande efter dem, utan latt. störa dessa bögligen respekterade och all