Aftonbladet – 28 april 1848, sida 8

nänt berömda mäns illusion, — ett försök, som skulle vara i sig sjelft lika omöjligt som tacksamt. l Ju större, till följe af de sociala förhållandena, den förbindelse är, som föranleder personer, hvilka sätta sig i beröring med en man, som innehar en samhällsställning lik denne, att visa en viss yttre vördnad, desto svårare skulle det blifva att hos honom väcka ett tvifvel eller en misstanke, att denna vördnadsbetygelse icke härrörer af aktning, ntan endast är en iakttagelse af yttre former. Att låta honom förstå något sådant, skulle vara lika onyttigt som fruktlöst. Den naturliga följden skulle endast blifva en duglig dosis myndig brutalitet mot den vän, som, af en ädel bevekelsegrund, skulle våga störa en så lycklig illusion; han skulle endast skada sig sjelf, men gagna ingen. Två elementer göra i synnerhet den verkliga allmänna och personliga högaktningen öfverflödig, nemligen affärer och subordination. Härvid ersättas dessa elementer af annat: i fråga om affärer af kredit, och vid subordination af rang. Med den rigtning vår tids civilisation har, försvinner den aktniovg, som grundar sig på sedligt värde, i samma mån som menniskans värde, i somliga länder uppskattas efter rang, titel och yttre värdighet, i andra efter rikedomen, eller efter beggedera i förening. Innehafvaren af anförda förmåner skall icke sällan litet bekymra sig om personlig aktning, enär kan icke behöfver den för bibehållandet af sin ställning. Här träffa vi ett allmänt ondt i.vår tid, en oundviklig följd af så kallad civilisation, som utesluter idten om hederskänsla. Kapten Tumble drog ned sin gamla askgrå hatt öfver sitt högra öra, kastade en mönstrande blick på tackling och däck, samt derpå på vaktofficeraren. Med dundrande stämma oc i ett andetag gaf han ett hallt dussin order, som vaktofficern skulle b.fva gilvit, om de varit nödvändiga eller tiden tillätit honom gifva dem.