Aftonbladet – 28 april 1848, sida 5

fr Tä nn nn som gjort revolutionen eller bemäktigat sig hennes Da anspråk, som arbetarne ådagalägga — och naturligtvis geromdrifva, då de bafva makten i bänder — nemligen garanti att alltid förses med arbete, att få bestämd, kort arbetstid för dagen och att åtnjuta bög sflöning, dessa anspråk äro oförenliga med industrien, kom fordrar fritt ackord mellan förläggare och arbetare, och måste tillstänga fabrikerna, såsom följden också redan blifvit i Frankrike, fastän våra tidningar icko lyckats tå veta nåfot derom. AÅtt staten ekall träda i den enskilde industriidkarens ställe och ge folket arbete, d. v. 8. drifva fabriker, är väl ett försök, som snart visar sin obäkliga galenskap. Det oroliga tillståndet i Europas flesta länder är sålunda visst iogen anledning att för våra fabriker befara en starkare industriel täflan från de länderna; och hvad de andra, dit oron icke trängt, tillverka, bar en gifven större afsättning, en större publik af afnämeare, ty icke må man föreställa sig, att förbrukningen uppkörer i ett land derföre, att tillverkningen upphört; det vanan gjort nödvändigt, anskaffas, om än med svårighet, hvilket bäst synes af omöjligheten att genom förbud och för hög afgift utestänga varor. Om då flera, förut industriella länders fabrikation hämmas, åtminstone betydligt nedsättes, och om de, hvilkas industri är orubbad, erhålla större fält för sin afsättning, så är det svårt stt förstå, buru man kan af oroligheterna och revolutionerna spå olyckor för de af rovolutioner icke plågade nationers industri. Läsaren torde häraf hafva seit nog, för att finaa riktigheten af det omdömet, att den bär anmälda brochyren eger ett värde äfven imera in blott för ögonblicket.