Aftonbladet – 28 april 1848, sida 3

DD NN CD MR VO MM VD VARA folket; har ej det högre presierskapet, i stället att vara det lägre folkets stöd mot de bögre, samt försoningerns och fridens tolzar, så ofta utspridt läror om hat och söndring emellan de olika samhällsklasserna; ha ej borgareoch bondestånden, dessa äroiulia s ånd, som borde vara ett, emedan der2s intressen öro så nära förenade, ha ej dessa så oftz, i stället atiför eviga tider ingå ett fostbrödral:g på lif och död, för enskilda pertiintressen trädi i harnesk mot hv2randra; oeh har ej bvarje ind:vid snart sagåt alltid haft olika åsigter, då någon fråga på riagaste sätt började att öfverskiida det råmärke, det ena ståndet, den ena samfundsmedlemmen uppstälit emellan sig och det allmänna. Vi ha — NO ke me AV RH AR mA RAR biand annat satt dena olyckliga benägenhet!! till söndring och splittring :fven vid det här i Stockholm varande Reormvännernss sällskap. Iosändaren är en medlem deraf. Han ing ex a detta sällskap med den tro, den glada förkoppning, att blard dessa mär, som företagit sig att föra folkets talan, fiana endast rena patrio:er, sanna fosie:l:ndsvänner, män med en fast vilja att med all kraft söka :tt bidraga till ernåendet af ett ändtligt siut på det ossliga halfbetsblistånd, som i sekler underminerat ett älskadt fosterland; och hn fann: älven bär splittring, äfven här åsigter, falska vore kanske ett for hårdt ord, men åtminstone tvetydiga, åiminstone cj broderliga, ej grundade på sann cch ren menniskokärlek. VWVisserligen var antalet ai dessa män ringa, icke jg:del af det hela, men äfven denra Yjg:del var för mycket. Hin hade velat allt hett. Han inträdde i denna församl:ng med ett varmt, ett lilvande hopp ati se omkring sig endest min lifvsde af samma, rena, afundslösa, medborgerliga kärlek som han sjeli. Och han fann äfven der, som szgdt, missämja, ståndsintresse och passioner ovärdiga ssnna medborgare. Hvarföre skulie då äfven derna Jult, som mean borde tro så fri från all hatets och afunders miasma, äfven vara uppfylld deraf? D nra fråga kunna vi ej besvara, men att så var fallet visade sig snart. Och detta spliitringsbegir , denna dubbelhet Ireimträder ännu bestämdare i det steg,: reservanterne tagit för att förvilla den mindre tänkande, den redlige, ren i dessa fina konster cerfarne we borg:ren: alt remligen nirra heonem att tecknå sitt ramn under programmet tili en representation, som kanske i längden skulle medföra lika mycken skada lör iribeten och landets sanvna väl, som den vi i så många är baf:, ech som vi med full öfvertygelse nu kunna boppas att befria oss ifrån, eller åtmicstone fördröja en sor del af det goda, som mean önskar åstadkomim:?. Men är det då ej möjligt att detta ruttea sambällskroppen skall kunpa börttagas och så ei läkts? — Ar det ej mijlist att de siridiga elemenierca skola kunna törenas till ett helt? — Ar det ej möjligt att en ssnu broderligbe!, en sann och ren fosterl ndskärlsek, utan ensidiga och falska afsigter, skall kunna bildas emellan alla? — Insindsren älskar att tro det vara en möjlighet. Har man ej länge nog sett att denna halthet j duger, stt svenska folket fordrar handling, ej ord Ccb fraser; att det fordrar frihet, enighet och broderlig kärlek, Kan men väl ankiaga en vältänkande konung, om hen ej vet på hvilken sida han skell ställa sig, närl: han ser, låt vara äfven en ringa del af dem, som gilvit-sig ut för vänner af en på rättvisa grundad reiorim, ej biott motarb:ta pluraliteter, utan äfven angripa den med en ilska, rom gränsar till galenskap. — Det kostar visserligen på att ö:vergifva äfven inbillade företräden, som man en gång fåit i besit.ning, cch genom lär gNR VR mm FA het Ra Joh r rr me årig vana förskaffat ett slags sanktion, det mecgifves. Men det måste väl ändock någon gång ske. Vore det då ej så godt ati uun tvång öfvergå till det räta; att retirera med ära? Ar det så ofantligt svårt att på fäåderneslan-! dets altsre göra ett offer af sin bögfärd, för att blitva medborgare i detta ords sanna (ch sköna betydelse? Det måste ju ändå en gång ske. Fäcerneslendet kan bärga sig utan ett riddsrbus och en adelsman kan må lika väl såsom enkelt medborgare; har ban ett äradt och vackert namn, få blir det alltid för bonom och bans slägt en prydnad, kanske mera ifrån den stund då adel icke vidare tillskapas. Herrer biskopar, i stället att vara fribeens apostlar, äro nu ofta dess svurna fiender. Ej behöfver föderneslandet splittring, hat, a!und, förtryck och missämja. Nej! Det behöfver män med sann och ren fosterlandskörlek, med fart vilja, med äcls:, upphöjda, broderliga tenkesätt, med enighet, kraft cch simja. Låt derföre biskoparna sköta stit sndeliga värf; det bebö:des bättre. s I de kritiska tider vi dessutom nu gå till mötes, fordras ju hela folkets, det verkliga folkeis uppriktiga samverkan för att lösa de stora frågorna och gifva en sammanbiållning åt det hela. Låtom oss derföre alla, såsom sanna fosterlämdsvänner, bortlägga allt hat, afund och missämja, låtom 0ss med en Konung i spetsen, som vi alla veta vill sit folks väl, samla oss under frihetens gänsande fana för att bekämpa inre och yttre förtr ck. Må ill kas:högfärd örsvinna och hvarje sambäl:smeslem umgås med den åndra som en broder, och med ädla broderliga känslor bistå hvarandra att utförö. det stora värfvet, vårt gemensamma fäderneslends lycka och välfärd. Vi äro ju alla barn al samma f:dernelus, hvarföre skola vi kifvas på vägen till ett och samma mil? — Nej! — Ma vi ella, med till höjden lyftade händer, svärja hvarandra enighet, trohet och broderlig kärlek. Jal — Enighet, trehebt och brodsrlig kärlek vare hvarje redlig medborgares lösen! Den som sviker dessa är en förrödire mot sitt fosterland! Varm Fosterlandsvän. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Genom UHfelee damn OM dammas dn dn Mömmaereg d I