tron såsom en religiös princip förvandlat sig i en låg materialism, som söker göra religionen sjelf till en affärssak. Vår tids så kallade förståndiga folk tror icke på menniskohjertat, då det blöder i striden för mensklighetens sak. Sjelfviskheten dömer allt efter sig sjelf; den misskänner och föraktar höga fåger och ädla tänkesätt, emedan den ej kan fatta de förra och ej kan bysa de sednare. Vår tid är otrons och ivdifferentismens tidehvarf, och menniskoslägiet skulle sjunka i materialism, om icke, i kraft a frukten af några individers hjertan, fröet till högre ideer öfverflyttade sig på en kommande generation. IHinango fortfor att packa och ordna sina effekter, och yttrade gång efter annan en likgiltig anmärkning rörande väder och vind, och hytt och fartyg, som hade han icke sett ynglingen natten förut, och icke känt, hvem som innehade kaptentns salong, genom hvars dörr negrinnan gick in och ut. Ynglingen besvarade dessa lösa anmärkningar i samma ton af konventionel höfligbet, utan att dragas från det chaos af känslor och betraktelser, som upptog honom. Sannolikt känner ni denna bok? frågade Hinango efter en lång paus, räckande honom en duodes-volym. En troendes Ord af De Lamenais läste Horatio, medan han tag boken med en vänlig nick; jag har läst henne på spanska; jag har hört att hon blifvit öfversatt på många europeiska språk.n Ingen bok i våra dagar har twäffat Buropas folks hjertan med en sådan stråle af elektriskt Jjusn, svarade Hinango ; men i England har hon icke funnit någon publik.