Aftonbladet – 22 april 1848, sida 8

Hvarför ieke? Huru förklarar ni det? frågade ynglingen. Emedan tron på menniskoslägtet, på folkens uppståndelse och frihet på nationaliteten: grundval och i mensklighetens anda förblir främmande för dem., De så kallade högre klasserna i England intressera sig aldraminst för en sådan bok, emedan hon försvarar menniskoslagtets sak och handlar om folkets lidanden och eländen, fört hvilket den stolte Britten är likgiltig. Engelsmannen är egoist: han känner intet in tresse för något, som icke rörer hans egna personliga affärer och angelägenheter, och tager derföre ej minsta del i andras lidanden. England är deladt i sekter, och hvarje sekt är en karantän mot mensklighet. Ju mer en menniska förskansar sig inom sin sckts former, desto mer fjettras hennes ande; hennes hjerta hlifver lika trångt som den sfer, inom hvilken hon rörer sig, och stöter ifrån sig de känslor af mensklighet, som lära oss att betrakta hvarje nation som en familj i menniskosamfundet och hvarje individ som en man och sjelfständig medlem i detsamma. I Epvgland är en menniska utan förmögenhet en oväsendtlighet, folket pack och menniskoslägtet ett tomt hjernspöke. En skrytsam filantropi har blifvit de privilegierade klassernas fariseism, som anspråksfullt offentligen utdelar sina allmosor, för att hålla folkets elände på afständ från sig. England betraktar frihet som ett monopolium, under det den engelska nationen sjelf under aristokrafiens och manufakturernas ok än långt djupare försänkt i elände än. många andra; och derföre kan det icke: fatta den kärleks anda, som går igenom denna lilla bok.