slutet af förra århundradet. Icke heller torde jag behöfva bevisa dess praktiska möjlighet, då hela det förundransvärda fortskridandet af vår Därvarande industri härleder sig endast ifrån att man begagnat vetenskapliga teorier, och då vida störrö förändringar än denna, alla utgångna från vetenskapens upptäckter, till lättande af: kommunikationer mellan clken, föregå under våra ögon, och :då slutligen vårt lands underlägsenhet i industri härieder sig endast derifrån att vi här qvarlefya i gamla traditionelia vanor, under det man utomlands begagnar hvarje ny upptäckt till förbättringar deruti. Det enda jag har att ådagalägga är, att alla andra nationer, som sedan 481435 företagit en förändring i räkneenhetssystemet, icke allenast fästat afseende på fördelen af en likhet i detta afseende emellan nationer, utan tillika företrädesvis antagit det fransyska metersystemet. Det är tydligt att denna tanke icke är utförbar atan genom den grundsatsen, att hufsud-enheten skall bestämmas uti någon sådan naturqvantitet, som är lika för alla nationer. Men denna grundsats är icke ny, utan den är tvertom, den är lika gammal med all handel. Hvad är foten, alnen (ulna), tum, annat än sådana naturqvantiteter, lika i det närmaste hos alla nationer, under en tid då en större noggrannhet ej var behböflig. Denna grundsatsen är så!edes äldre än vetenskapen, som dervid icke annat gjort än att bestämma en naturgvantitet, som vore noggrannare. Detta har äfven blifvit erkändt af alla nyare nationer, som förändrat sitt räknesätt. Så vidt jag vet, har icke uti något annatland, mer än i Sverige, man bestämt längdemåtis-enheten geom penäelns längd under någon viss inom hvarje land fallande latitud. Ty derigenom skulle nödvändigt alla länders räknesystemer hyila på en olika basis och blifva evärdeligen olika. Det är endast hos oss man utgått från en sådan bestämning, och derpå hvilar det hos oss år 4823 antagna försloget för mått, mål och vigt. Alla andra nationer hafva vid en sådan förändring påtänkt ett närmande till andra länders räkneenhbeter. Jag vill blott i förbigående nämna grunden till Danmarks nya myntenhet, som gjordes till hälften af 4 riksdaler haraburgerbanko; Preussens nya mynt-indelningar, som gjordes lika med Sachsens; och om äfven vår nuvarande spacie är lika med 4 rdr harob. bko, så är detta en fördel, som förskrifver sig från Gustaf III:s tid och icke är det nya förslagets förtjenst. Man har i sednare tider gått mycket längre i denna riktning, än att närma sig blott till sina grannländers räkneenheter. År 4796 infördes det nya systemet, åsyftande ett lika system för alla nationer i Frankrike. Derefter blef det, visserligen under fransyskt inflytande, infördt i Holland, Belgien, Rhenprovinserna, konungariket Sardinien och i Lombardiet. Efter det stora fransyska väldets fall har det blifvit infördt uti Schweiz och Grekland. I Schweiz mötte emot detssammas antagsnde den stora svårigheten, att denna stat utgöres af många sjelfständiga kantoner, hvilkas mening var svårare att förena. Det antogs också, efter 43 års fortsatta strider, först år 4836. I Grekland möttes det af det hinder, att folket icke hade begrepp om decimalräkningen, och dock infördes det i dessa länder. I de länder, der ej hela metersystemet kunnat införas, har man dock infört vissa delar deraf; sålunda har det fransyska vigtsystemet blifvit antaget af tyska tullföreningen och således i största delen af Tysklands många stater, samt serskildt i den inre handeln uti Baden, Darmstadt och Sachsen. Slutligen befinnes det äfven vara antaget i vårt grennrike Danmark. Dot fiones således nu inga andra länder i Europa, der metersystemet ej är erkändt tll sin princip och antingen helt och hållet eller delvis antaget, än Pyreneiska halfön, Ryssland och England, der ock det af belt och håliot speciella orsaker ej kommit till införande. I förstnämnda land genom dess, orolighster, i det andra, emedan der alltid blir sednare vår än i det öfriga Europa; och i det tredje emedan frågan derom uppstod år 1848, straxt efter det England krossat och förödmjukat Frankrike, och således icke ville erkänna något fransyskt såsom efterföljansvärdt. Det visar sig således att detta system, långt ifrån att vara en blott poetisk fiktion, omöjlig att realisera, hvarje dag träder i verklighet öfver hala Europa. Ingen nekar, att det bar vissa svårigheter och dock antager man det, icke för decimalräkningens skull, ty det är den som gör svårigheten gevom reduktioner, utan i trots af denna svårighet, för det att den antagna räkneemheten blir lika i flera länder. Sverige har lättare att antaga det fransyska metersystemet än något annat land, ty våra små-enheter äro antingen fullkomligt eller i det närmaste lika med små-erheterna i metersystemet. Sålunda är t. ex. 4 sk. svensk riksgälds — 3 fransyska centimer, och en svensk decimaltum så lika 3 fransyska centimeter, att, som jag tror, skillnaden icke blir synbar på mätinstrumentet. Sålunda blir 100 svenska nu gällande skillivg riksgälds — 3 francs, och 400 svenska tum lika med en fransysk meter, med en skillnad, som icke behöfver bestå uti bråk af meter, utan i ett plus af tum. Allt detta, hvilket jag naturligtvis ej haft tid at! noggrannt undersöka, förtjenar, såsom det synes mig, att tagas i närmare betraktande. Meningen kan icke vara, att man nödvändigt skall i vårt land antaga den fransyska metern eiler den fransyska