Aftonbladet – 22 april 1848, sida 2

har man nu närmare upplysningar, till en det officiella. Konungen af Sardinien hade affårdat ett egenhändigt bref till påfven, beledsagadt. med bevis, om ordens vådliga politiska verksamhet. Påfven kallade då till sig ordensgeneralen, pater Roothaan, hvilken sedan hade flera öfverläggningar med sina närmaste, ordenskonsultorerna, som utgöra på samma gång hans konselj och kontrollanterna öfver honom; — ochau funno de fromma fäderne rådligsre att gifva efier i tid och aflögsna sig, än dröja qvar längre i trots af allmänna förbittringen emot dem. Derigenom vanns äfven att påfven, oskiadt han omöjligen kunde försvara ordensbröderna, emot de bevis, hvilka framlagts om dem, ändå icke behöfde upphäfva orden; och Pius ville äfven sjelf undvika detta radikala steg, då detsamma nu skulle föregåits af en ocffsoilig ransakning, som han bade sina sköl ati söka afböja. Orden har alliså blifvit endsst förvisad ur Kyrkostaten, och hvsrje annan stat, som vill emottaga orden hos sig, äger dertill full frihet. Med sannolikhet kan man likväl förutsätta, att det beryktade s:mfundet, förvisadt från katolicismens hembygd, icke har mycket att hoppas i det öfriga Europa. Den 3 April hade man i Neapel fått en ny minister, som ansågs kraftfullare och var mera populär än den afgångns. Konseijpresident var en signor Troja, f. d. advokat, utrikes minister markis Dragonetti (förut flyktinc), finansminister grefve Ferretti, nära slägtinge till påfven. GREKLAIND. Den 20 Mars hade Konduriotis blifvit utnämnd till minister och bållit sitt inirädestal igrekiska kammaren; xen man trodde icke att bans minister skulle bli långvarig. Imedlertid; var den ännu qvar den 530, erot hvad man hade förmodat. — Underrättelserna om franska revolutionen hade gjort en ofantlig verkan hosden grexiska befolkningen, och icke bloit inom det egentliga Helleniska konungariket, utan äfven hos Grekerna i Turkiet (i Bosnien, Albsoien, Macedonien) samt Donsu-fur-terdömena. Så väl de helleniska myndighe!erna, som de turkiska och moldauska, voro i bekymmer häröfver. Underrättelserna om de sednare händelserna i Tyskland cch Italien hade icko hunnit dit ännu. RYSSLAND. Huru det bekanta ryska manifestet blifvit upptaget i Österrike, torde till någon de! kunna bedömas af hvad derom förekommer i den nw-: mera till ;Österreichische Zeiturg förvandlade ,Österreichischer Beobacbter, hvilken z förut är att anse för österrikiska mi orgen. När man erinrar sig huru vö denna organ talade om Ryssland cch dess sjelfberrskare en månad förut, kan man knsppttrosina ögon vid påträffandet af följasude strofer, som ändå icke äro de bittraste: Kejssrens af Ryssland manifest her ett ogement syskontycke med Abdelkaders, e!ler snarare med kejsarens af Kina manifester, — öppenbjertigheten afräknad, — ty man ken icke: bär antaga samma okunnighet kos författaren. Tro, tzar och fädernesland är den lösen, som manifestet utdelar; utan att likvål ied allt detta förstå någonting annat än utfärdaren sjelf, znutpiskans herre, hvilken nytijar Guds namn på samma sält som ban skulle besvärja djefvulen, i fa!l han kunde verka dermed. Tzaren erkänner imedlertid makten, då han fruktar för den; och att mzikten förlänar rättighet: buru skulle Siberiens furste kunna förneka det? Men detta slags rätt göra vi gållsnde nu, då vi uppmana Tyskar och Polackar, att sprida nutidens tilldragelser sanningsenligt inom Ryssland, och rusta sig blott till sjelfförsvar, i f:ll ryska folket ännu skulle följa förtryckarens iallelserop, och om det skuile rusa mot hedningsrneo, som icke tro på tzaren.,