Aftonbladet – 20 april 1848, sida 3

angeläget arbete, hade han mött en herre, som Ivelat betala honom dubbel dagspenning för att han skulle utföra något annat göromål; men som Lindberg ville fullgöra hvad han förut åtagit sig, afslog han tillbudet. Det blef ej heller tal om hvari det andra arbetet skulle bestå. Åtskilliga blesserade af andra gardet förekommo. Den fulaste af de föregifna konspiratörerna, förre korrektionisten Kahnberg, inställes litet emellan, för att öfverbevisas om att hafva skrifvit proklamationer. En sådan har hån, som förut blifvit nämdt, erkänt sig vara författare till; och den Har ban också före sitt häktande omtalat och beskrifvit der och hvar på krogarne. Jag har sett en sådan grann gul affisch till medborgare och medborgarinnor att samlas på Brunkeberg, hade han yttrat på en krog. Hå, svarade krögerskan, det vore. bättre att medborgarinnorna höllo sig hemma; så får jag göra. Stenkastningen mot polisvaktkontoret vid Hötorget hade varit I högsta måtto häftig; bär få vi stryk, hade röster i hopen hörts yttra, Här ska fönsterna slåss in. Bombardementet mot dörrarne var så starkt, att gångjernen lossnade. Folkskaran, omkring 30 personer, begaf sig derifrån åt Kungsholmen; urder vägen dit inslogs i förbigående en och annan ruta. Der bor en skojare, der bor en jude, hette det, och kling! klang! dansade rutorna; äfven en glasmästare fick sina fönster inslagna. Dessa uppträden tilldrogo sig omkring kl. 12—2 på natten till söndagen. Förre handlanden Godihn, han som hade så förfärliga yttranden i Lindströms kryddbod vid Österlånggatan, har varit med under oroligheterna i Norrköpivg 1843. Dessutom upplyses det, att han varit straffad för stöld. Det är sant, yttrade Godihn, när denna omständighet anmärktes, man hade lagt en ring i min hatt, och derför fick jag sitta emellan.n Bland personer som råkat i misshugg för hästgardet är vindragaren Carlsson, en fridoch ordningsälskande man, med en jättes styrka. Han hade på lördagsaftonen hört talas om våldsamheterna uanför grosshandl. Smerlings bostad (samma hus, der br vy. Hartmansdorff bodde) och begifvit sig dit, i tanka att kunna vara till någon nytta för grossbandlaren, som han kände; men vid Carlssons ankomst var ingenting att göra; förstörelseverket var fullbordadt. En gammal man blef omkulriden; Carlsson sprang fram för ätt bjelpa upp honom, och fick, vid det han böjde sig ner, ett sabelhugg, som träffade hans kindben och axel. Det var dock lindrigt. Har Carlsson kaft någon olägenbet deraf ? frågade ordföranden. Nej, svarade jätten, men jag tyckte. det var en skam för mig, att hafva fått uppbära något sådant. — Det i gårdagens Aftonblad, under rubrik: rättegångsoch polissaker omnämnda, af kämnersrättens 4 afdelning, angående f. d. korrektionshjonet Anna Chrisiova Jernström, afkunnade utslag, har -kongl. hofrätten genom utslag den 47 sistlidne Mars, sålunda ändrat, att Jernström blifvit dömd, att för fjerde resan stöld, till belopp af endast 32 sk, bko, straffas med 4 par ris, uppenbar kyrkoplikt och lifstids tukthus. — Korrektionshjonet Amalia Dorothea Öberg eller Rockberg blef den 10 dennes af kämnersrättens första afdelning dömd, att för tagen befattning med stulet gods till värde ar 8 rdr 20 sk. banko, stå tjufsrätt och, såsom den der 3 gånger förut lidit bestraffning för-stöld, straffas för fjerde resan dylik förbrytelse med 7 par ris, stå uppenbar kyrkoplikt i Hedvig Eleonora kyrka samt i sin: återstående lifstid hållas till arbete å tukthus. Utslaget underställdes kongl. hofrätten. i dn NORGE. Den sent ankomna norska posten medförde få nyheter ceh tiden medgifver ej a!t i dag meddela rågot derom. Det synes af pMorgenbladet som om man äfven i Norge väntade en minvist er-förändring.