Aftonbladet – 20 april 1848, sida 3

bundet, för att sluta efter Welckers och andres yttranden. Sverige består deremot icke i en union af flere sinsemellan i flere hänseenden obercende småstater, och behöfver alltså ingen kammare (senat, eller hvad man vill kalla det) för sådana intressen. Frikerre RAÅAB kade alltid trott tvåkammarsystemet vara coundgängligt för en representation, som skall kunna med sans vårda rikets angelägenheter, och att man borde hafva en stark öfre kammare, som kan noga öfverväga den nedre kammarers beslut. Den behöiver derföre icke vara hindrande, ty den kan vara elastisk. Åfven ansåg tslaren, att pågot måste bestämmes för inträde i öfre kammaren, såsom högre ålder, bildning, eller mera oberoende samhällsställniog. I landsorten kunde valen så inrättas, att de ej vore underkastade embetsmännens inflytande, om man antogs valmämnder. Hr MANNERSKANTZ: Det finnes vigtiga förändringar, som fordra betänkande, och det är derföre nödigt att bafva tvenne kamrar, irom hvilka bildningens och förmögenheters iptressen finna skydd emot förhastade beslut af majoriteten och dess ledare i den siörre kammarep. Ar deremot meajoritetens i Cen större kammaren vilja stark, så gör den sig gällande äfven i den mindre. Jag tycker, att då men gör så vigtiga förändringar i representationon, bör man skeffa något skydd åt de elementer, som redan fisnas inom densamma. Man motarbetar derigenom vVåden af split, hvilket synnerligen är af nöden i en tid, då faror hota. (Slate följer.) 77 (insändt) NÅGRA ANMÄRKNINGAR RÖRANDE REFORMFRÅGAN. En gom icke varit medlem af Reformvännernas sällskep, men med liflig uppmärksamhet följt dess öfverläggningar, och i de vigtigaste punkterna gillar de hufvudgrunder för en representatiorsförändring, som den underdåniga petitionen innehåller, utber sig att få genom Aftonbladet framstäl:a några åsigter rörande detta ämne, hvilka, vid utarbetandet af ett ful!ständigt representationsförslag, torde förtjena att tagas i b:traktande. Det har redan blifvit, under reformsällstapets öfverläggningar, af flere utmärkte ledamöter anmörkt, att rättvisan fordrar valrättens utsträckning äfven till de arbetande klasserna. Det vore således öfver flödigt att här upprepa hvad som förut blifvit sagdt och som ingen kunnat med giltiga skäl vederlägga. Men ett och annat tillägg torde dock vara nödigt. Personlig valrätt för hvarje till myndiga år kommen oförvitlig medborgare var Geijers redan för åtta år sedan uttalade grundsats, och är en oförneklig följd af den alltmer gällande personlighetsprincipen. At vu frångå densamma, då man säger sig vilja bygga representationen på förnuftets och rättvisans grunder, och i en tidpunkt, då man ser folken öfverallt göra förut misskända rättigheter gällande, vore till cet minsta obetänksamt; och det verk man ville uppföra på en så vansklig grund, kunde ej påräkna någon varaktighet. Man väntar i våra dagar ej alltför länge på rättvisan, cch de våder, som förespegas af allmän valrätts medgifvande, kunde möjligen förr uppkomma a! dess förnekande. Må man j fråga om valrätten göra rättvisa fullt, säger Geijer; ingen orättvisa är farligare än en half rättvisar. För öfrigt, hur kan. man tillåta sig att dagtinga med rättvisan? dess: bud är ovilkorl!gt, det är er moralisk nödvändighet. Statens första pligt är: flat juslitia; i andra rummet kommer omsorgen att tillse, att intet percal mundus deraf må föjja. Men man öfverdrifver sin frukten för vådorna af den rättvisa de arbetande klasserna i detta hänseende skulle komma att åtojuta. En högre grad af moralisk och äfven intellektuell förbättring bar spridt sig också bland dessa klasser. Gör er blott mödan att stutiera dem, och ni skall till er förundran deribland finna icke få, utan många, som ega en så fast karakter, som den man träffar inom någon annan kless. Ni skall deribland finna män med sjelfständigt omdöme, klokhet och naturligt företånd. Dessa klasser förtjena således i allmänhet att höjas till delaktighet i alla medborgerliga rättigheter; och Aftonbladet bar sjelft nyligen, åtminstona Indirekt, yrkat att er sådan rättvisa må göras dem. I JM 70 för den 24 Mars heter det nemligen uttryckligen, att Regeringen borde vidtaga några afgörande steg, som visade den lägre folkmassan, att man ömar för dess rättigheter, hvarefter föreslås bland annat, att ett liberalt representationsförslag från Regeringen framlägges till Konstitutionsutskottet,. Med liberalt representationsförslag kan här, då det framställas såsom ett medel att åstedkomma belåtenhet för framtiden bland den stora mängden, ej menas annat än ett förslag, som sätter derna mängå i tillfälle att få sina rättigketer i lagstiftningen bevakade. Herr Hjerta har väl, såsom ledamot af Reformvännernas bestyrelsa, gifvit efter för pluralitetens mening, som frånkände mass n politiska rättigheter; men denna eftergift för pluraliteten, som gjordes för endrägters skull och för att komma till ett snart resultat, lärer ej hindra, att han kan understödja hvad han inom sällskapet försvarat, nemligen en liberalare utsträckning af valrätten. En sådan utsträckning är också nu så mycket nödvändigare, som de arbetande klasserna icke torde underlåta att sjelfva i petitionsväg framställa sina anspråk, om de se gig tillbakasatta af dem som rätteligen borde föra deras talan. Man invänder tilläfgentyrs, att valrätten i dessa klassers hand kunde lätt komma att missbrukas; men det är redan visadt, huru äfven de numera befinna sig stadda på förbättripgens väg; och dessutom har man ju ingen svårighet att vidtaga sådana inskränkningar, som kunna tjena att förkomma missbruk. Om det t.ex. stadgades, att valrätten ej finge utöfvas före fyllda 1jugufem års ålder, så låge deruti en vigtig gararti emot lättsinnigt begagnande af denna oskatibara -medborgerliga rättighet, och det bland alla sambällsklasser. Hos svenskarne är ofta den fysiska tillväxten ej slutad förrän vid denna ålder, och sällan finner man hos yoglingen moralisk mognad förr än då. Efcer svensk lag får ingen såsom förmyndare vårda en annans egendom innan. han sjelf är 22 år gammal; hvarföre skall han, innan denna ålder blifvit uppnådd, tillåtas vara förmyndare för hela den yngre generationen och vårda statens vigtigaste angelägenhet? Till och med den nya preussiskå vallagen, som just nu blifvit den förenade landtdagen förelagd, tillerkänner valrätt åt ingen annan än den som fyllt 24:de lefnadsåret. Först vid 25 års ålder kan svensken sägas vara fullmyndig. En annen vigtig garanti skulle vara det madsnanda att malrtitan fana af insen näfvag PAM