Aftonbladet – 19 april 1848, sida 3

yttringen af densamma, att han hade en man framför sig, som icke förstod skämt i allvarsamma ämnen. Han införde kaptenen ånyo i sitt kabinett, upprätade sitt hufvud till nära perpendikulär ställning, lät sin urnyckel hvila ett ögonblick, och begynte med låg röst: Men, kapten, hur djefvulen vill ni, att jag skall få lådorna tillbaka i land? Var det icke ett mästarekvep att föra dem från Chili så långt utan tull? Ait föra dem från Cbik öfver gränsen utan tull? Och härifrån ombord utan tull? Jag vill slå vad med er, kapten, att lådorna skola hinna Petersburg utan tull; landsättas säkert i Petersburg utan tull! Det är allt godt och väl, mumlade kapten Finngren, men icke på min brigg till Rio., Men betänk, kapten, det är icke så mycket för den lumpna tullen, icke för att inbespara några få hundrade dollars vid hvarje gräns — hvem tänker på det? Det är endast för den oro, hvari jag är, tills lådorna äro säkert i Petersburg; och öfverväg sjelf, burna länge det måste dröja, tills jag kan få den underrättelsen.n Sjömannen tycktes icke vilja förlora någon tid med att iolåta sig i detta den gamle hemlighetsmonopolistens nöje. Han såg på sin klocka, kastade en hastig blick på sina bandskar, och gjorde en rörelse för aut gå. Mr Walker fattade honom i armen, och upprepade hvad han förut hade sagt, men kaptenen förblef orubblig i sitt beslut och förklara-de ännu en gång: Godt, mr Walker, jag har icke en minut att förlora; jag måste gå till skeppshökaren; om ivgen af ert folk följer mig ombord, som kan emottaga lådorna, så kastar jag dem öfver: bord, Ni kan anklaga mig hos min konsul,